Omslaget, inslaget, utslaget

Idag på väg till jobbet stötte jag på en av mina kollegor. Hon stod utanför entrén och rökte med näsan i en tjock pocketbok. Det var den engelska utgåvan av Stieg Larssons ”Flickan som lekte med elden”. Omslaget var blåtonat och föreställde en halvnaken tjej i profil mot blå bakgrund. Om man googlar på ”The girl who played with fire” kan man se att just det här omslaget finns i två versioner: en när ”the girl” tittar åt höger och en när hon tittar åt vänster. Well, well, det fick mig att tänka på det här med deckaromslag och hur sällan någon uppfinner något nytt.

I höstas startade en icke namngiven illustratör (ledtråd: han gör krumeluriga bilder om svåra saker) och några icke namngivna fotografer sajten www.bloodcover.com. Bloodcover är en sajt med ”färdiga” bilder till deckare. Målgruppen antas vara lata formgivare och/eller snåla förläggare. Jag vet inte varför upphovsmännen vill vara hemliga. Kanske skäms de? Det är inte lätt att veta om de menar allvar eller om Bloodcover är menad som en kritik mot de vanligtvis så likriktade deckaromslagen.

De bästa deckaromslag jag någonsin har sett är de här från Dell (se bilderna ovan), gjorda på 40- och 50-talet. En lång serie där alla omslag föreställer en slags karta av mordplatsen. Så enkelt, så genialiskt.