Kolla!-samtal nr 3 med Mats Gustafson och Malin Ericson/Baron&Baron som hölls 090212 uppe hos Föreningen Svenska Tecknare. Referat för er som inte var där.

Mats och Malin

Så kommer de äntligen. Vid en första anblick kanske de inte har så mycket gemensamt, den långe gänglige mannen med det vita håret och den mörka kvinnan med Mona-Lisa-leendet. Men det finns flera paralleller: De har båda jobbat med mode under större delen av sin karriär, är båda svenskar i New York och de är båda i Stockholm för att vara ordförande i varsin Kolla!-jury. Mats Gustafson i illustrations-juryn och Malin Ericson i juryn för grafisk design. Ikväll är det Kolla!-samtal med Nina Beckmann som moderator.

Mats Gustafson kommer ursprungligen ifrån Mjölby. Den första stora flytten gick till Stockholm. Där utbildade han sig först på Konstfack och sedan till scenograf på Di. Han började jobba som illustratör, främst inom mode. Efter tio år i Stockholm började han få uppdrag utomlands. 1980 flyttade han till New York. Han är idag ett av de största namnen på den internationella illustrationshimlen mycket tack vare de jobb han gjort i italienska Vogue och i amerikanska Visionaire. Den prestigefyllda agentur han är med i, ”Art+Commerce”, har flera kända modefotografer, stylister etc men bara en illustratör: Mats.

När Malin Ericson gick ut Beckmans var det tidigt 90-tal och lågkonjunktur.
-Det var precis innan datorerna kom. Vi var nog de sista som bara klippte och klistrade.
23-åriga Malin åkte till New York för att söka jobb. Den designbyrå som till slut anställde henne bestod i princip bara av en projektledare/ekonomiansvarig, art directorn Fabien Baron och Malin själv. Fabien Baron var mest känd för sin lyckade redesign av Interview och Harper’s Bazaar. Han hade aldrig tidigare jobbat med förpackning när Issey Miyake tog kontakt och bad honom designa en flaska till parfymen l’eau d’Issey. L’eau d’Issey ledde till Calvin Klein och unisexparfymen CK One.
-På den tiden såg allting likadant ut, berättar Malin. One blev en ny typ av design. En unisexparfym i en vardaglig flaska.  
Det var också helt nytt att som Calvin Klein gjorde då, länka parfymen till varumärkets modedel.
-Med honom var beslutsprocessen kort. Han hade ett öga för det nya och ett personligt förhållande till de val som gällde företaget. Till exempel trodde han på Baron & Barons flaska till CK One trots att den testade dåligt.
Parfymen blev en av deras största försäljningssuccéer någonsin och byrån jobbar fortfarande med Calvin Klein. Fast inte alls lika mycket sedan Calvin Klein sålde företaget. Det flera människor som ska tycka. Malin tycker att det är svårare att få det Baron & Baron gör att kännas som ”Calvin Klein”.

Hur var det för Mats när han först kom till New York?
-Den illustration som syntes var mest en kvarleva från 50- och 60-talet, svart-vita illustrationer i dagspress. Det fanns inte så mycket jobb. Det var otidsenligt med illustration då på 80-talet.
Men Mats hittade en väg in:
-Mitt språk påverkades av den tidens stora genombrott för modefotografin. Att förenkla var ett sätt att vara en motvikt till modefotografin. Att jobba så långt ifrån fotografiet som möjligt.
Mats upplevde 80-talet var en krass era, inte särskilt experimentell.
-Jag uppfattade New York som väldigt kommersiellt. Jag fick kämpa för mina bilder eftersom de var så enkla och abstrakta. Men så hittade de sin plats. De har hela tiden levt vid sidan av, eller omringade av fotografi.

Malin är fortfarande kvar på Baron & Baron. Idag är de ett fyrtiotal anställda och fortfarande en liten byrå med amerikanska mått mätt.
-Och än idag kommer kunderna för att de har sett vad Fabien Baron har gjort för tidningsdesign (nu senast ännu en redesign av tidningen Interview). Han har varit bra på att behålla en integritet i sitt formspråk.
Men saker förändras i takt med att tekniken ger kunderna en större inblick i formgivarens och fotografens arbete.
-Förut var fotografi ett litet hemligt, mystiskt yrke. Nu när man plåtar med digitalkamera och alla kan se hur bilden ser ut med en gång så kan alla, från frisör till kund, tycka till direkt. Det  kan vara svårt för kreatören att få tid att smälta bilden.

Mats mest återkommande kund har varit Italienska Vogue, ett samarbete som har pågått i decennier. De kommersiella kunderna brukar han inte behålla så länge.
-Det är en så oändligt mycket mindre marknad för en illustratör. Det är långa intervaller mellan de gånger man plötsligt får behov av något nytt – en illustratör. Alltså fotografi är något helt annat. Det går inte att jämföra.

Visionaire hette en tidning som startades 1991 av Stephen Gan, James Kaliardos and Cecilia Dean. Produktionen är helt befriad från annonser och med olika teman i varje nummer att tolkas fritt av tongivande fotografer, illustratörer och art directors. Tidningen/boken kommer ut tre gånger om året och byter format, papper och form varje gång. Mats var med i det absolut första numret och har varit med flera gånger sedan dess. I ett nummer med temat ”decades” – årtionden – handlade Mats teckningar om 1890. I såna bilder syns det tydligt att att han är utbildad scenograf med ett starkt intresse för kostymteckning.

Idag är Visionaire ett högst etablerat litet förlag som dessutom ger ut tidningen ”V” och ”V man”. En typiskt ”New York story” enligt Mats och Malin:
-När något går bra, går det exceptionellt bra.
-De var oerhört nyskapande när de satte igång. De banade väg för ett helt nytt sätt att göra tidning på och har fått många efterföljare, säger Mats.

Mats har alltså mest jobbat med redaktionellt material till tidningar. Idag jobbar han även med egna, fria projekt. Han har haft flera soloutställningar, bland annat på galleri John McWhinnie@John Horowitz i New York, Nordiska Akvarellmuseet i Bohuslän och på galleri Charlotte Lund (www.gallericharlottelund.com) i Stockholm. Kanske har du sett någon av hans akvarellserier: ”Stenar”, ”Nude” eller ”Deer”. 2006 visade han en serie porträtt av en ung släkting, ”Vera”, målade i olja.
-Det är frustrerande att vara beroende av en kund. Men det krävs disciplin för att svänga mellan fritt arbete och uppdrag. Jag kämpar med det.
Nina frågar om han jobbar på ett annorlunda sätt med sina egna bilder.
-Skillnaden är egentligen ganska ytlig, svarar Mats. Kanalerna är olika men det är precis samma grejer som händer rent psykologiskt; den koncentration som krävs, den mani som man måste få upp. Arbetet är samma slit. Det som är annorlunda är tiden. Jag är van att jobba med deadline och har det i mig. När jag jobbar för mig själv så är det i slutändan också en deadline, för en utställning eller dylikt, men det spänner över en mycket längre tid. Mats fortsätter:
-När jag jobbar för mig själv kräver det ännu mer disciplin att ge utrymme för ännu mer  misstag. Jag jobbar ganska fort, det kanske syns, jag sysselsätter mig inte så länge med en teckning. Däremot så gör jag enormt mycket både före och efter. Jag jobbar upp en slags ”frenzy” och sedan redigerar jag. Med mitt eget arbete försöker jag att stanna längre vid varje ämne, vid varje teckning och ändå få fram samma flykt, eller lätthet.
När Nina frågar lite om hur han går till väga rent praktiskt backar Mats. Han vill inte prata om hur han jobbar, det är för privat.

Baron & Barons uppdrag pendlar mellan stora och små uppdrag. Variationen i arbetsuppgifterna kanske är anledningen till att Malin har blivit kvar. Hon berättar om fallet Burberry. Runt 1994 fick Burberry en ny CEO, Rosemary Bravo. Bravo kontaktade Baron & Baron och bad dem jobba om hela företagets identitet. Baron & Baron designade om loggan och funderade ut ett koncept för att hitta tillbaka till ”företagets själ”. Idén var att poängtera märket som ”engelskt, iconic, multi-generation, att använda typiskt engelska modeller, deras farmödrar, kusiner och allt var det var.” De tog tillbaka rutmönstret också. Konceptet utvecklades lite längre för varje säsong under nästan tio år.
-Vi hade en liten idé som vi lyckades ta ganska långt, säger Malin och visar bilder. Burberry hade anlitat Baron & Baron innan de hade hittat den kläddesigner som idag förknippas med det nya Burberry; Christopher Bailey. Till den första kampanjen hade Malin och Co svårt att hitta kläder i butiken så de tog lite andra människors kläder också. Hon harklar sig och ler:
-Bara för att få den där looken…  
När Rosemary slutade ville Bailey göra allting in-house istället och så småningom slutade Baron & Baron att jobba med Burberry. Malin visar en bild från en kampanj där Mats har gjort en illustration – en fin överlappning av de bådas arbeten.

Under hela samtalet är både Mats och Malin väldigt måna om att lyfta fram varandras fördelar och hjälper gärna till och fyller i fakta där det behövs. För att vara två personer kända för sin ovilja att uppträda offentligt är de förvånansvärt lediga därframme.

Pitchar ni? Undrar Nina och vänder sig till Malin.
-Nej, vi har aldrig pitchat men vi kommer väl att bli tvungna nu, skrattar Malin. Vi har aldrig haft tid, vi har jobbat jämt.
Mats har haft agent ända sedan han lämnade Stockholm och säger att han aldrig får veta något om ett uppdrag förrän det är hans. Dessutom vill han inte att uppdragen ska ligga för tätt.
-Jag måste få försvinna ibland.

I slutet kommer publiken in med några frågor. ”Har ni märkt av lågkonjunkturen?” undrar någon.
-Inte på kunderna men på produktionsbudgetar. Att en plåtning får ta kanske fyra dagar i stället för fem. Att man fotograferar i New York istället för att resa, svarar Malin och Mats fyller i:
-Min erfarenhet av tidigare lågkonjunkturer är att de ibland kan vara bra för en illustratör eftersom det blir en billigare produktion jämfört med foto. Jag har bestämt för att inte oroa mig.
Sedan undrar någon om de kände varandra i New York.
-Mats hade undervisat på skolan. Sedan träffades vi där ganska tidigt. Vi bodde grannar, säger Malin.
-Svenskkolonin ska man inte underskatta. För min del har det varit ett väldigt viktigt inslag, berättar Mats.

Sedan bekräftas ryktet om att alla jobbar jämt, jämt, jämt i New York:
-Alla jobbar faktiskt väldigt mycket, i alla yrkesgrupper. Det är inte som i Europa. Folk har två veckors semester, det är en helt annan… värld i största allmänhet, säger Malin.
-Det lär man sig väldigt fort. Man kan under en viss period ha lite kul också men i slutändan kretsar det väldigt mycket kring jobbet, säger Mats och Malin avslutar:
-Speciellt i modebranschen. Det är väldigt mycket jobb.
Trots detta frågar en oförvägen människa i publiken hur man får jobb på Baron & Baron. Svaret är att folk hör av sig, ofta genom kontakter eller kompisar, och får börja som intern (oavlönad praktikant). Sedan blir man kvar.
-De börjar som 22-åringar och är kvar 20 år senare he he.

Malin är precis nyanländ från New York och Mats är mör efter två dagars jury-arbete. Luften är full av frågor men det är dags att sluta. Det blir snabbt kö framför både Malin och Mats. Gamla klasskompisar, kollegor och vänner vill ta tillfället i akt att hälsa. Lugna och uppmärksamma står kvällens samtalsämnen kvar och pratar tills lokalen är tömd på folk. Vi andra stoppar ner anteckningsblocken, rättar till våra skinniga jeans, går hem över Liljeholmsbron och funderar, ännu en gång: Stockholm eller New York?

Referat av Sara Telman för Kolla!