30-åring ser in i framtiden, ser Hjärta Smärta

Hela världen älskar Hjärta Smärta och deras projekt ”Hall of femmes”. Nu senast är det Claire Catterall, curator på Somerset House, som uttrycker sin kärlek i senaste numret av Creative Review (mars 2010). Tidningen fyller trettio och listar formgivare som bådar gott inför framtiden.

Hurra!

Dator, dator på bordet där

I en slags narcissistisk självrannsakan har fyra formgivare, Luna Maurer, Edo Paulus, Jonathan Puckey och Roel Wouters, låtit sina burkar fotografera dem var femte minut i nio månader. Resultatet finns på Graphic Design Museum i Breda (NL) och här. Det är roligt en stund men mer än en lek eller en rolighet för de närmaste vännerna tror jag inte att det blir. Synd på så rara ärtor. Luna Maurer och Co brukar vara bättre än så här.

Såhär skriver de själva om projektet:

The screen sees me the whole time while I am looking at it, I am not embarrassed by it, it is neutral, invisible even, I don’t register its existence, it is just a glowing surface.
The screen is inextricably connected to my life. It is a door that I pull shut behind me, which gives me access to a space where I can disappear. It is my gateway to information, it is my space for communication, it is a space where I carry out my work and enjoy myself.
I entered into this connection and I am addicted to it.

Installationen Laptop Reflections är en del av utställningen INFO DECO DATA på Graphic Design Museum i Breda, Nederländerna. I det sammanhanget, i en utställning som handlar om ”made-to-measure”-applikationer och hur de är designade, kanske det här verket kommer till sin rätt.

Utställningen pågår fram till Augusti 2010.

ABC för konstnärer

Precis nu har Galleri Steinsland Berliner vernissage på sin nya utställning ”The Alphabet Show”. Temat är människans drift att uttrycka sig med text, hennes obändliga lust att rista sitt namn på allehanda ytor. Referenserna sträcker sig tillbaka till stenåldern, via Pompeji till dagens Stockholms tunnelbana (öh).

Galleristerna Jeanette Steinsland och Jacob Berliner skriver i sin presstext att de bland dagens konstnärer ser en tendens att medvetet vilja nå ut, vara kommunikativa och använda text att uttrycka sig med. Utställningen visar ett urval av sådana verk.

Medverkande: Eine/UK, Greg Lamarche/US, Huskmitnavn/DK, Jakob Boeskov/DK, Jonas Nobel/SE, Lisa Jonasson/SE, Marten Damgaard/DK , Nug & Pike/SE, Michael Genovese/US.

The Alphabet Show på Galleri Steinsland Berliner, 26 februari – 25 mars. Bondegatan 70, Stockholm.

Öppet: Tisdag–Fredag 12–17 (Lördag 12–16)

Design! Vad är det bra för?

Expeditionen för design och arkitektur i Malmö, Matilda Plöjel och Katarina Rundgren, har sedan ett par år tillbaka skapat uppmärksamhet runt sitt projekt Designfenomen; Utställningar och samtal kring aktuella designfenomen på Form/Design Center.

Just nu pågår deras utställning Design? Design! Design… på samma ställe.  Uppdraget, som kom från SVID, var att göra en utställning som förklarade vad design är bra för, eller ”en utställning om att visa på att design gör nytta”, riktat till en bred allmänhet.

Resultatet blev ett café. Men det är inte caféet som är det viktiga, utan katalogen. I den redovisar Matilda och Katarina helt öppet hela processen från beställning, brief och budget till färdig utställning. De medverkande formgivarna får också komma till tals, om hur de tog sig an sin brief (att göra möbler till caféet), varför resultatet blev som det blev och i vissa fall, vad de tyckte om budgeten. Allt finns redovisat, in i minsta detalj.

Katalogen består av ytterligare en del. En ABC-bok där ett antal formgivare, kända tyckare och skribenter har fått varsitt ord som har med design att göra att skriva om eller illustrera. De fick lov att ta befintliga texter men det känns som om de flesta har gjort nytt. Till exempel har vi ”Hjälp” tolkat av Ergonomidesign, ”Konsumtion” av arkitekt Helena Mattsson, Qu’est-ce que c’est av Genviève Gauckler (se bild) och ”Ute” av Bea Szenfeld.

Design? Design! Design… Utställningen är förlängd och pågår t o m 14 mars på Form Design Center i Malmö.

Möbelmässa?

Under möbelveckan i Stockholm har jag med stigande förvåning räknat till sju vernissage med illustratörer och grafiska formgivare:

Först ut var den japanska bokformgivaren Yurio Seki på bokhandeln Konst-ig, ett samarbete med den japanska butiken Ki-Ki. Yurio Seki har under en period varit i Sverige och arbetat på Capellagården (Öland) och ställer bl a ut saker som hon har jobbat  med där. Annars rekommenderar jag en titt i hennes bok om Olle Eksell (Pie Books).

Mats Gustafson och formgivaren Ted Muehling har satt ihop utställningen ”Going Grey” på Svenskt Tenn

Igår hade möbelformgivaren Tomas Bernstrand vernissage i sina nya lokaler. I samlingsutställningen Spatial Storytelling medverkar animatören och grafiska formgivaren Petter Odevall såväl som den grafiska formgivaren Johan Thermænius (ni vet han som var med och gjorde den påhittade Konstfackskatalogen förra året).

Idag har Nationalmuseum vernissage på ”Handgjort”, där teckningar och skisser ur samlingarna pratar med ett urval av Stina Wirséns bilder. Jag ser fram emot den här utställningen men kan ändå inte låta bli att undra om DN Kultur hade satt även en annan framstående samtida illustratör på sin förstasida? DN Kulturs bevakning av svensk illustration består, förutom när det gäller barnboksillustration, nästan enbart av Stina Wirsén.

Gunilla Hagström, känd från Bang, har också vernissage idag på Agenturen Vols galleri under rubriken ”Utsikt”.

Och i helgen har Stina Johnson, namnkunnig modeillustratör m m, vernissage på lilla uppstickargalleriet ”Hangups” vid Skanstull. Hennes utställning heter ”Stina Johnsons allt”.

Yurio Seki på Konst-ig 8-21/2

Svenskt Tenn, Going Grey med Mats Gustafson 8/2–

Spatial Storytelling, Bernstrand & Co 10–14/2

Nationalmuseum ”Handgjort” med bl a Stina Wirsén, 11/2–16/5

Vol Gallery, ”Utsikt” av Gunilla Hagström, 11/2–2/4

”Stina Johnssons allt” på galleri Hangups. 12/2–

Får man ritkramp av Augustpriset?

Den 13 februari har illustratören och författaren Jakob Wegelius vernissage på Seriegalleriet i Stockholm. Och eftersom det här är Kolla!-bloggen är vi inte intresserade av Jakobs teknik, hans tankar om text vs. bild eller hur det är att bo och arbeta i en småländsk idyll som Mörtfors. Sånt får andra fördjupa sig i. När jag intervjuar Jakob Wegelius vill jag bara ta reda på hur det var att vinna Augustpriset, 100.000 kr och en garanterad plats i den svenska litteraturhistorien.

Sara: Du kommer bland annat att ställa ut originalen från ”Legenden om Sally Jones” som fick Augustpriset 2008 och som du har skrivit och illustrerat. Känns det inte hårt att skiljas från dina original?

Jakob: Originalen kommer inte vara till salu. Med tanke på eventuella nytryck i framtiden, vill jag hålla originalbilderna samlade. Istället har jag låtit göra konstryck på Crimson som är till salu på utställningen. Dom är jag jättenöjd med. De är dessutom betydligt maffigare att hänga på väggen än originalen, som är väldigt småttiga.

S: Har du haft någon ritkramp sen du fick Augustpriset?

J: Nix.

S: Vad har du lärt dig av att få Augustpriset?

J: Att det är roligt med pengar och beröm. Fast det anade jag redan innan.

S: Har Augustpriset gjort någon skillnad för dig som illustratör?

J: Jag har inte fått fler eller roligare uppdrag på grund av priset. Däremot har ökad bokförsäljning och prispengar gett lite större spelrum för egna projekt.

S: Sedan du fick priset för Sally Jones har du hunnit komma ut med ytterligare en barnbok: ”Bland vågor och moln” och en reseskildring: ”Teckningar från Antarktis”. Dessutom kan man just nu se dig i helsidesannonser för ett svenskt el-bolag. Vad har du i kikaren framöver?

J: Inget spektakulärt. Jag försöker komma igång med att skriva en ny bok. Det är roligt och motigt i lika delar (som alltid). Och så har jag en del rituppdrag och några föredrag inbokade under våren. Arbetsvardagen tuffar på.

Jakob Wegelius, ”Legenden om Sally Jones”. Seriegalleriet 13 februari – 10 mars.    

Nobrows första Flickr-tävling

Nobrow Press är ett litet Londonbaserat illustrationsförlag. De ger bland annat ut den fina tidningen ”Nobrow” (se bild) som varje gång innehåller bilder och endast bilder, screentryckta i ett fåtal färger. Varje nummer har ett tema som ett antal illustratörer får tolka fritt.

När de nyligen publicerade boken ”People I’ve never met and conversations I’ve never had” (den andra bilden) av Nick White blev de så förtjusta att de bestämde sig för att göra ytterligare en publikation på temat. Den här gången i form av ett ”open call” via Flickr. Det betyder att vem som helst kan bidra och/eller se de redan inlämnade bidragen på Flickr.

Tävlingen pågår t o m den 15 februari. Så här står det på Nobrows hemsida:

Bärbara berättelser

Just nu pågår en utställning med Aud Charlotte Ho Sook Sinding på Platina i Stockholm. Det är en minnesutställning, Charlotte blev sjuk i cancer förra året och dog bara några månader senare. Hon blev 36 år gammal.

Enligt mig är Charlotte ett alldeles eget kapitel i svensk smyckehistoria. Hennes ringar och broscher liknar ingen annans. Alltid tillverkade av henne själv in i minsta detalj. Alltid en lek med material och med vår föreställning om vad man egentligen kan uttrycka med smycken. Hennes smycken är väldigt figurativa. Vackra, men knappast intetsägande. På sätt och vis påminner de väldigt mycket om en del samtida illustration. Särskilt med tanke på att de alltid berättar. Det är ”storytelling” enligt Sinding. Titta bara på ”Rosegarden”, ”Bättre en fågel i handen än tio i skogen” och de senaste, med flockade grenar, äpplen och andra frukter i klara färger. Det är så distinkt, så bra, så eget. Och  helt i linje med hennes över tio år gamla examenarbete från HDK, som också finns med på utställningen.

Smyckeskonsnären och vännen Pia Aleborg har varit med och byggt utställningen tillsammans med Sofia Björkman, som driver galleri Platina. Det är en retrospektiv utställning, allt finns där. Jag hoppas att de institutioner som bryr sig om nutida svenskt konsthantverk tar chansen och ställer sig i kö för att visa Aud Charlotte Ho Sook Sindings minnesutställning. Till exempel Form Design Center i Malmö, Hnoss i Göteborg, Eskilstuna Konsthall och Vida Konsthall på Öland.

Bilder:”Forbidden Fruit”, halsband (handmålad silikon, plast, silver och glaspärlor) och ”Djurtrofé”, brosch (handmålad silikon, plast matta och mässing).

”Aud Charlotte Ho Sook Sinding – till minne” på Platina pågår till och med den 13 februari.

Ubu är kungen!

Fredrik Sterner från Friendly Matters tipsade mig om UbuWeb. Det är ett fantastiskt arkiv som grundades 1996 av ett antal intellektuella runt om i USA. På UbuWeb postar de dans, ljud, video och musik – allt de kan hitta som går att identifiera som avant-garde, ethnopoetics eller outsider art. Det innebär att UbuWeb innehåller allt från videomaterial från Andy Warhol och Nam June Paik till en Karl Holmqvist-performance från förra året.

Man kan också titta på när Bruce Nauman gör mjölskulpturer, lyssna på Gertrude Stein berätta om Picasso och fascineras av Points in Space från 1986, en BBC-film som dokumenterar och visar ett samarbete mellan koreografen Merce Cunningham och kompositören John Cage.

Själv håller jag fortfarande på att gå igenom en av listorna som UbuWeb ibland roar sig med att sätta ihop; Dance With Camera. Här hittar man både Fred Astaire och Babette Mangolte.

Ubu är kung.

Morrsken och Bopa

Är det ont om kvinnor i svensk film? Ja, kanske. Men vi har i alla fall flera internationellt erkända VJ’s. På Pixelfest Digital Arts Festival som öppnar samtidigt som filmfestivalen i Göteborg imorgon kommer både Morrsken (Linnea Forslund) och Bopa att uppträda. Morrsken var med och grundade The VJ Union och Bopa har etablerat sig i London där hon förutom sina visuals för dansgolvet också animerar till musikvideor och gör installationer.

Pixelvärk är modellerad efter en annan festival, Pixelache, som startade i Helsingfors 2002.

Årets Pixelvärk har försökt samla folk från filmvärlden, därav samarbetet med Göteborgs internationella filmfestival.

Bild: Morrsken

Pixelvärk, Göteborg 29/1–6/2

Share the love

Konst & Teknik, Peter Ström och Mattias Jakobsson, gör verkligen skäl för sitt namn. Det senaste året har de jobbat med två projekt som utgår från att det är roligare att dela med sig.

På Show & Tell (som bygger på Google Calender) samlar en redaktion på fem personer föreläsningar, boksläpp, artist talks etc i Stockholmsområdet i en delad kalender. Vem som helst kan gå in och föreslå ett event.

Show & Tell använder sig delvis av Linkli.st, en annan av Konst & Tekniks ”uppfinningar” (tillsammans med Martin Ström). Här är idén att dela med sig av länklistor. Man kan öppna sin lista för andra att fylla på, man kan göra underlistor, klona någon annans lista och ”customisera” den etc. Skillnaden från att göra en lista i sin egen browser är alltså att man delar med sig, släpper kontrollen (om man vill det) och kan få något helt annat tillbaka. Det finns fullt av underbara listor på Linkli.st, de flesta av dem hopplöst nördiga. På en lista som heter ”Reappropriating Google” hittar jag en länk till Andperseand, Konst & Tekniks förlag. Sidan (gjord av K&T, Jeff Kinkle och Emanuel Almborg) bygger på Google Docs.

Jag önskar att det var jag som hade kommit på alltihop.

Något som låter som ett drömupplägg

Somerset House. Är det en småputtrig men välspelad tv-serie från BBC? Nej. Det är en institution i centrala London som drivs med privata medel men är öppen för allmänheten. De har bland annat en stor skridskobana, agerar värd för London Fashion Week (sedan hösten 2009) och på Somerset House Embankment Galleries visar man utställningar med inriktning på illustration, design och mode. Curator för galleriet är Claire Catterall, tidigare Scarlet Projects.

Den 23 april öppnar Pick Me Up: Contemporary Graphic Art Fair, en slags mässa för samtida grafiska formgivare och illustratörer. Enskilda utövare såväl som gallerier och kollektiv kommer att visa sina grejer. Pappersklipparkungen Rob Ryan kommer att flytta hela sin studio till galleriet. Alla medverkande har valts ut av en jury bestående av Patrick Burgoyne (Creative Review), Angharad Lewis (Grafik), Liz Farrelly (For Love and Money: New Illustration) och Claire Catterall. Bland de medverkande finns Anthony Burrill, som också har gjort utställningens grafiska progrem. Print Club London kommer att ha work shops i screen print. Tidningen It’s Nice That curerar ett filmprogram. Pick Me Up kommer också att ha ett föreläsningsprogram och den sista helgen kommer indie-tidningsmässan Publish and be Damned att dyka upp med ett urval av sina bästa tidningar och fanzines. De medverkande har också gjort varsitt tryck till utställningen. Ryktet säger att ett par svenskar kommer att dyka upp på mässan men inget är bekräftat.

Pick Me Up: Contemporary Art Fair på Somerset House i London. 23 april–3 maj 2010.

Och nu: Reklam

”Iaspis Forum on Design and Critical Practice – The Reader” (Iaspis, Sternberg Press 2009)

Det började med en utställning, ”Forms of Inquiry”, curatad av Zak Kyes på Architectural Association i London. Utställningen turnerade och på Iaspis (där jag jobbar halvtid) ställde vi ut den på senhösten 2008. I samband med utställningen gjorde vi ett seminarium och som en uppföljning/komplement till seminariet gjorde vi ”The Reader”. Boken innehåller essäer, intervjuer och samtal. Texterna kan fungera som en slags nyckel till den typ av undersökande praktik som formgivarna i boken ägnar sig åt. Oavsett vad de pratar om (ålar, präster, ideologier, avant-gardet, relationell design etc) lyckas de ge en god bakgrund till sin egen praktik.

Redaktionen för boken har bestått av mig, Magnus Ericson (projektledare Iaspis), Zak Kyes, Jonas Williamsson och Martin Frostner. De två senare har också gjort formen.

Medverkar gör bland annat Experimental Jetset, H C Ericson, Åbäke, Samuel Nyholm, Zak Kyes, Europa, Emily King, Ramia Mazé, Metahaven och James Goggin.

Bilden är från den 9 december då vi var i London för bokreleasen på Architectural Association, där alltså allting började en gång i tiden.

Hall visar Penn på Gun

Formgivaren Greger Ulf Nilson har ett galleri för fotografi, GunGallery. Art Directorn Lars Hall hade ett galleri för fotografi, Camera Obscura. Nu slår de sina påsar ihop och visar makarna Halls Irving Penn-samling på GunGallery. Modefotografen Irving Penn var gift med en svenska, Lisa Fonssagrives-Penn och tyckte mycket om Sverige. Lars Hall är gift med Karin Hall och de tycker mycket om Irving Penn. Irving Penn ställde ut tre gånger på Camera Obscura under 70- och 80-talet. Lars och Karin började samla på hans bilder och det är den samlingen som visas på GunGallery den 15 januari–31 januari. Se den!

Irving Penn – a Tribute, GunGallery, Runebergsgatan 3

Bilden är en skärmdump från GunGallerys hemsida.

Tidningskrönika: Apartamento och Pin-up

För många år sedan fanns en tidning om inredning som hette Nest. Jag har aldrig kommit över den. Den var kliniskt fri från pressbilder och stjärnarkitekter. Endast det mest originella var gott nog. Det var pepparkakshus i människostorlek, hemma hos-reportage hos en kattmadame och polaroiderna som Diana Vreelands städerska tog för att kunna städa och sedan sätta tillbaka alla prydnadssaker på rätt plats.

Jag letar efter en värdig efterträdare och plockar upp tidningen Apartamento med undertiteln ”An everyday life interiors magazine”. De har kontor i Spanien och Italien och skribenter som Emily King, Nick Currie och svenska Hanna Nilsson (Byggstudio/Vintage Plant). Hanna har gjort en intervju om en familjs förhållande till sina växter. Omslaget är tecknat, och inuti tidningen finns ett långt illustrerat ”inredningsreportage” med den argentinske konstnären Grillo Demos  akvareller av olika konstnärshem och ateljéer. Inredningsreportagen hos Sonic Youth och Chloë Sevigny känns mer väntade, något som vägs upp av till exempel reportaget om de möbler som den grafiska formgivaren Geoff McFetridge har snickrat under sin lilla dotter Frances art direction.  I barnbilagan finns även färgläggningsbilder av Andy Rementer.

Och jag gillar formen. Formatet påminner om en bok vilket passar en tidning som kommer ut en gång om året och kostar 175 kr. Typografin kändes först lite tråkig men efter ett tag märker man att art directorn Omar Sosa har full koll. Bilderna och de få typsnitten låter honom leka ganska mycket med uppslagen utan att det känns för splittrat.

Betyg: Hur prenumererar man?

Pin-Up är en lite mer traditionell tidning när det gäller innehållet: Shigeru Ban etc. Men undertiteln ”Magazine for architectural entertainment” lockar en arki-lätting som mig och jag slänger ner den i shoppingkorgen. Eller nej, jag köper den för att Sophie Hicks är på omslaget. Hon är lätt den snyggaste människan in show business.

Det är kul att läsa om arkitekten bakom den i Sverige så smutskastade Bofills båge, den katalanske arkitekten Ricardo Bofill. Fotot är ibland överraskande men ofta alldeles för många och för små för att man ska kunna se ordentligt. Reportaget ”75 favourite things” är en initierad och spännande genomgång av samtida produktdesign och konsthantverk. Och som final, två reportage i äkta Nest-anda: Ett om franska pissoarer genom historien och ett om en excentriskt inredd miljonärsvilla. Pin-up är hemma.

Betyg: Lite jobbig form ibland med vit text på svart botten och långa texter satt i en fet linjär. Men det är kanske inte så mycket till invändning. Sophie Hicks…