Boken till mig
Jag var 12 när jag hittade mammas ”Boken till dig” (Bonniers, 1959) hemma hos mormor och morfar. Den låg i samma låda som en pärm med mammas egna teckningar. Jag tryckte boken till mitt bröst och sedan dess har jag sett till att alltid ha den inom armlängds avstånd.
Kerstin Thorvall, lebenskvinnan, arbetsmyran, den rädda rebellen, var en driven författare och en fantastisk tecknare redan då. Hon hade visserligen inte hittat sitt ämne, men linjen var säker. Och bilderna följer innehållet så fint. Mindre svart-vita pennteckningar ligger utspridda i de breda yttermarginalerna. Då och då avbryts texten av en illustration över ett helt uppslag eller en sida. Färgerna är svart + 1. Chocking pink. Skyddsomslagen är borta på båda mina exemplar, men det gör inget.
En del snackar om den första skivan de köpte för egna pengar. Den första låten som verkligen betydde något. Musik som formade deras liv.
Jag tänker på Thorvalls teckningar i ”Boken till dig”. Dom var först. Och de finns kvar.
Bilder: Mina två exemplar av ”boken till dig”.
