Ex-jobb om kritik
Frida Jeppsson, avgångselev från WIRE (Write+Interpret+Research+Exhibit) på Konstfack, har som ex-jobb satt ihop en bok i ämnet designkritik: ”In Case Of Design – Inject Critical Thinking”. När boken presenterades på ett event organiserat av Svensk Form förra veckan satt min f d Iaspis-kollega Magnus Ericson i panelen och en stor del av designjournalistkåren i publiken. Själv satt jag mellan Rebecka Tarschys (som f ö nyligen kom ut med en bok om Strinning och Stringhyllan) och Susanne Helgesson som delar sin tid mellan Designfakulteten och formjournalistik.
I panelen satt förutom Magnus Ericson också Thomas Herrström som undervisar på Industridesign på Konstfack och Stefan Eklund, kulturredaktör på Svenska Dagbladet.
Moderator var Frida Jeppsson själv som inledde med att berätta att den manliga dominansen hade att göra med att så många kvinnor hade tackat nej. Hon var alltså inte omedveten om hur det såg ut.
Samtalet som följde var både intressant och lite skrämmande.
Herr SvD Kultur blev fick naturligtvis stå till svars för avsaknaden av designkritik på samtliga svenska dagstidningar men urskuldade sig med att det inte ingick i hans uppdrag. Hans agenda dikterades uppifrån och eftersom läsarundersökningar hade visat att folk hellre vill läsa om litteratur så får den kulturyttringen mest utrymme. Hallå bevakningsuppdrag!
Sedan talades det en stund om att ju äldre kulturyttring, desto högre status på tidningarna. Tills någon sa att intressant designjournalistik oftast är beroende av att det finns en engagerad och initierad person anställd på redaktionen och att det kanske är det egentliga skälet till att det ser ut som det gör. Ja, vad hände egentligen på DN efter att Rebecka Tarschys och Susanne Pagold slutat (retorisk fråga)?
En annan problematik i svensk designjournalistik, som jag snuddade vid i min text i Kolla!-katalogen, är att det man skriver om måste ha ett nyhetsvärde för att komma in på nyhetssidorna (Eftersom det ju, säg efter mig: inte finns någon designkritik i Sverige!). Rapporteringen tenderar därför att bli konsumtionsinriktad och/eller ytlig. En annan följd av det lilla, lilla utrymmet är att man bara lyfter fram. Alltså att man varken problematiserar eller visar det problematiska.
Det fanns ingen konsensus i rummet om hur designkritiken, om den fanns, skulle se ut. Vi snuddade vid det men borde ha diskuterat det mer.
Jag har inte läst hela boken än och kan därför inte recensera eller sammanfatta den. Men jag ser fram emot att ta del av till exempel ”A conversation with Michael Golling on media’s responsibility and power over design”, ”Steven Heller: On the establishment of a common language for design criticism” och ”Where are the design critics?” en text av Rick Poynor och hans tankar om vad som krävs av kritiken i den efterföljande intervjun av Frida Jeppsson.
