2012

Jurydagar 19-20 april

Nina Beckmann — Wed, 18 Apr 2012 08:29:02 +0000

På torsdag och fredag den 19 och 20 april sammanträder årets eminenta jury. Vi har fått in rekordmånga tävlingsbidrag i år, så tack alla ni som har skickat in era affischer gjorda mellan 2002 – 2012. Vi har ett spännande jobb framför oss att gå igenom alla bidrag. Vinnare tillkännages i höst i september i Stockholm, vi gästa bokmässan i Göteborg och ställer ut vinnande bidrag på Form Design Center i oktober.

Årets jury:

Jockum Nordström, konstnär

Choi Ping Woo, agent och grundare av Woo Agentur

Patrik Andersson, producent och utvecklingschef på St Paul Film

Dan Jonsson, grafisk designer och illustratör, professor em. (Konstfack)

Kajsa Ståhl, grafisk formgivare och grundare av Åbäke

Anja Uddenfeldt, creative- och art director på Kollo/Forsman & Bodenfors

Lena Johannesson, professor em. i konst- och bildvetenskap (Göteborgs Universitet)

THIS NUN IS A PUNK

We Do Not Work Alone — Tue, 10 Apr 2012 17:52:00 +0000

Det finns mycket att berätta om Sister Corita t.ex att hon 1968 lämnade livet som nunna för att helhjärtat ägna sig åt en konstnärlig verksamhet, men det kanske mest fascinerande är hennes ohämmade ”grafiska stölder”. I slutet av 1962 började Corita lägga beslag på färger och typografi från förpackningar och skyltar för att förtydliga sina budskap. Det dröjde inte heller länge förrän hon började med att väva ihop slogans från reklam med poetiska budskap av andlig och social karaktär.

Så här säger hon själv om den kommersiella världens språk:

”The sign language is almost infinitely rich… Up and down the highways we see words like ’Cold, clear, well-water’, ’The best to you each morning’, ’Have a happy day’, ’Sunkist’, ’Del Monte’s ketchup makes meatballs sing’ that reads almost like contemporary translations of the psalms for us to be singing on our way. The game is endless, which makes it a good symbol of eternity which will be a great endless game.”

Texten på det fyrdelade affischverket POWER UP kommer ursprungligen från en annons för bensin.

Affischen HANDLE WITH CARE från 1967, innehåller texten “see the man who can save you the most”. ”The man” är egentligen en försäljare av bilmärket Chevrolet och det han kan tjäna åt dig är pengar…

På affischen SOMEBODY HAD TO BREAK THE RULES från 1967 kommer titeln ifrån en annons för tvättmedlet Dash.

”Come alive, you’re in the Pepsi generation!” blir helt enkelt COME ALIVE i ett flertal olika verk, 1967.

Och sist men inte minst ”Things go better with Coke” blir affischen THINGS GO BETTER WITH.

Alla bilder finns publicerade i boken Come Alive! The Spirited Art of Sister Corita, Four Corners.

Vi förlänger till 21.00 ikväll

Nina Beckmann — Tue, 03 Apr 2012 16:04:52 +0000

Hej alla ni som inte hunnit bli klara. Vi förlänger till klockan 21.00 ikväll så har ni alla några timmar extra, då vår server går för högtryck. Hoppas det är till hjälp. Vi svarar på frågor så gott vi hinner fram tills dess.

Prioritera att skicka in högupplösta JPG (350 dpi) bilder, det är viktigast för oss att få in. Tif och psd bilder i den mån ni hinner.

Tel 08-555 963 60
nina@kolla.se
pernilla@kolla.se

Vad är en bra affisch?

Olof Halldin — Tue, 03 Apr 2012 10:24:03 +0000

Jag skulle säga att en bra affisch märker man när man ser en, men det är kanske ett lite för enkelt svar. De som tillverkar affischer vill förstås att de ska uppmärksammas, så vad behövs då för att åstadkomma det?

Man måste ha väldigt bra inkänning vad som är tidens tecken och vara ordentligt nutidsorienterad. Eftersom jag själv inte är utbildad i varken formgivning eller reklam kan jag bara uttrycka mig som konsument av affischernas budskap. Men jag har som affischarbetare på vårt nationalbibliotek sett desto fler affischer än andra och kan i Kungliga bibliotekets kronologiskt upplagda samlingar jämföra över tid. Och det senare är spännande att studera – hur en affisch i olika tider gestaltats för att få oss att agera i en viss riktning. Affischen fungerar bara om den har samtidens förståelse och i de flesta fall allmänhetens medkännande och denna är olika från en tid till en annan. Frånstötande reklam fungerar inte och här kan nyanserna ibland vara ganska subtila. Sett i efterhand skulle många affischer inte kunnat göras idag eftersom de nu skulle uppfattas på ett helt annat sätt.

Reklamaffisch ©Wilhelm Kåge 1951 / Exempel ur KB:s samling

I mitt tycke har affischen en inbyggd funktion som gör den till en särskild typ av dokument. Den skiljer sig från liknande bildtyper som har ett annat mer konstfilosofiskt budskap utan samma behov av rak och aktuell informationsförmedling och där syftet är mer reflekterande och dekorerande. Men även den typen av bilder kallas av många affischer. För mig är det en skillnad, men de påminner om varandra och lånar och tar formelement och idéer från sina respektive områden. Bäst märks det i användningen av den politiska bilden där en och samma bild kan förekomma endera som illustration till ett politiskt partis ideologi inför ett val, och då affischen som helhet förmedlar ett särskilt budskap. Eller där samma bild även kan förekomma för sig själv som en kommenter om samhällets orättvisor. Det som skiljer är främst avsändaren och en affisch har en avsändare som oftast är i en institution medan den affischliknande bilden har en mer personlig avsändare. Ett politiskt parti använder bilden i sin affischkampanj för att säga något i en aktuell debatt, medan samma bild kan användas för att säga något mera allmängiltigt i ett annat ofta konstnärligt sammanhang. Den senares funktion blir inte inaktuell på samma sätt som affischen i denna jämförelse.

Den största skillnaden ligger alltså i dels vem som är avsändare och dels om syftet är aktuell informationsförmedling. Information är en färskvara och betydelsen av ordet affisch kommer ursprungligen från att kungöra något via att anslå ett budskap t ex på en vägg. När andra liknande bildtyper använder affischens formspråk blir det ofta mycket effektfullt och leder oss ibland till associationer som berikar den konstestetiska upplevelsen av en bild. Men det är ändå ingen affisch i den betydelsen jag menar.

En affisch uppfyller sin funktion när den:

- innehåller ett aktuellt budskap
- gör oss upplysta på ett eller annat sätt

Jag menar att detta krävs för att säga att affischen fungerar, men hur detta genomförs är förstås avgörande för graden av framgång. Och här kommer kreatörens gestaltningsförmåga in. Formgivning bör helst interagera med det aktuella budskapet där textburen information och bildens illustration fungerar tillsammans.

Det fungerar dessutom som en flerstegsraket.

Ett första steg är att fånga den förbipasserande.
- Att fånga någons blick måste gå snabbt och då är det grafiska lösningar jag menar. Ett öga, en rörelse, färger. Därefter läser man och tolkar…
Nästa är att intressera.
- Att intressera kan vara nyfikenhet, humor, skönhet, provokation…
Därefter följer att lyckas bli förstådd.
- Förståelsen bör vara enkel och inte långsökt och tillkrånglad…
Och slutligen att den som gått igenom denna process upplever sig ha blivit informerad.
- Har den förbipasserande blivit infomerad kan budskapet vara mer eller mindre bra på att fastna…

Reklamaffisch ©Max Brouwers 1984 / Exempel ur KB:s samling

Det bästa sättet att få saker att fastna verkar vara att använda humorn – om det är fyndigt är affischens framgång nästan given. Och just humorn ser man att de flesta försöker använda, men humor är inte enkelt att få till och kan lätt åstadkomma en fjantprägel som alls inte gynnar budskapet. Och kanske är jag yrkesskadad men många av dagens affischer har figurerat förut i en annan gestaltning, och det är svårt att upprepa och återanvända något som ursprungligen varit fyndigt. Men att säga så är förstås orättvist eftersom det inte handlar om en tävling eller ett försök att hamna i affischhistorien när man på uppdrag framställer affischer till det offentliga rummet. Man ska helt enkelt kränga en vara eller förmedla ett budskap och kanske man inte alltid lyckas vara särskilt fyndiga – men några är det och är även unika på annat sätt och det räcker. Då blir man faktiskt glad.

Taiwan

Stina Löfgren — Sat, 31 Mar 2012 20:30:27 +0000

Är i Taiwan och konstaterar att ens kunskaper inom både tal- och bildspråk här är värdelösa. Formfördomar för att kategorisera miljöer, saker och människor är satta ur spel, vilket såklart både tydliggör att de existerar och gör en sugen på att fatta. Försöker få bättre koll på Taiwans politiska historia och relationen till fastlandskina, och har stött på intressant bildmaterial. Dels från kinesiskt statligt håll i välbekant rosenkindat maner, dels från hemsnickrat håll i Taipeis tunnelbana, dokumenterat av en engelsklaräre 1978. Behövs dock ett gäng till synvinklar för att skärpa till den här lägesbilden.

Orphan Works

Olof Halldin — Sat, 31 Mar 2012 07:12:20 +0000

Till alla Er som som gör affischer och andra massproducerade bilder vill jag som bibliotekarie rikta denna uppmuntran. – Se till att vi kan veta vem/vilka som gjort era verk. Jag ser det som publiceringshistoriskt men även konsthistoriskt viktigt att kunna belägga och härleda en källa till information. Men det är förstås även viktigt när det gäller er egen copyright. För mig som bibliotekarie och som jobbar mycket med metadata handlar det om att bibliografiskt säkra dokumentens innehåll och egenskaper och då är alla data viktiga. Jag kan till och med gå så långt att jag anser jobbet att säkerställa att vi har tillgång till rätt information är en grundpelare i vår demokrati och som gör bibliotekariens uppgift betydelsefull. Att sedan världen inte står och faller med en saknad signatur är en sak, men sammantaget kan information som samlats ihop från olika håll ge en mer sanningsenlig bild.

Filmaffisch ©anonym 1920 / Exempel ur KB:s samling

Filmaffisch ©anonym 1929 / Exempel ur KB:s samling

Bilder kan ha anonyma upphov och kallas då ”Orphan Works”. Men ändå finns där någon forma av ”förälder” och vi som arbetar med att försöka hitta dessa råkar ofta på problem för vi brottas med signaturer som saknas, som inte kan tydas eller vars namn inte kan beläggas. Att man i affischsammanhanget avstått signaturen har flera orsaker. Dels är det inte kutym att signera, beställaren tycker inte signaturer har med budskapet att göra, man kanske själv inte är nöjd med det man gjort, man kan ha skattetekniska skäl etc. Det finns också tillfällen när etablerade konstärer inte signerar därför att de riskerar att bli bedömda på ett annat sätt för sin konst om de medverkar i reklamsammanhang och låter marknaden styra det konstnärliga uttrycket.

Filmaffisch ©anonym 1942 / Exempel ur KB:s samling

Filmaffisch ©anonym 1956 / Exempel ur KB:s samling

Signaturen är viktig främst för att kunna knyta det estetiska upphovet till en person. Men är affischen ett beställningsverk kanske man inte vill medverka som avsändare av vissa budskap, och då blir det förstås problematiskt. Man kanske känner att med en signatur bejakar man det affischen påstår eller gör reklam för, vilket man alls inte sympatiserar med. – Så är det förstås, men det finns tillfällen när en signatur förstärker ett budskap. Om signaturen är känd för en viss politisk hållning ger denna kunskap mer glöd åt det budskap som förmedlas?

Jag tror att många fler kan och vill välja signatur än vad som idag är fallet. Altenativet är att hamna i följande lista med ”Orpan Works”:

http://libris.kb.se/hitlist?q=anonym+mat%3a(affischer)+affisch+http&d=libris&m=50&p=1&s=c

WE WANT YOU …

We Do Not Work Alone — Thu, 29 Mar 2012 07:31:01 +0000

for

Cirque d’Hiver

Affischen finns publicerad i boken 100 Years Of Circus Posters, Flare Books

Stockholmsutställningen 1897

Olof Halldin — Thu, 29 Mar 2012 07:04:27 +0000

1895 skrev Carl G. Laurin i tidskriften Ord och Bild att ”kunde gatans banalitet mildras, så att det uttröttade ögat här och var funne något upplivande i form och färg, vore genom detta åtminstone en del vunnet”. Föreningen Konstnärliga affischer visade vägen och 1897 var det dags för den stora konst och industriutställningen i Stockholm och staden pyntades med färgsprakande grafik.

Några av konstnärerna som gjort affischer för föreningen Konstnärliga affischer anlitades även för denna händelse som gick av stapeln på Djurgården 1897. Det var ett storartat tillfälle att visa den svenska affischen i ett större sammanhang. Ett tiotal affischer gjordes till lika många paviljonger. Tre visar vi här och den översta är den centrala som användes för hela utställningen.

GTF’s STYLE

We Do Not Work Alone — Tue, 27 Mar 2012 18:50:20 +0000

Ett år efter avslutad examen och utan intressanta kunder vinner Graphic Thought Facility 10.000 £ på en skraplott. Om man heter GTF och året är 1991 så lägger man en stor del av summan på att trycka upp en affisch med exklusiva folieringar som man skickar ut till presumtiva kunder.

Texten på affischen lyder:

”Style is the clothing of any visual communication. Used thoughtfully it can enhance and reinforce the message, at it’s worst it is simply visual noise cloaking a lack of any real substance. Through lack of thought or misplaced self-promotion, designers continue to rely upon a pre-concieved personal style to satisfy any brief regardless of it’s relevance. At GTF, each job is appraised, every solution a considered one. Observation, exploration of processes, a genuine understanding of graphic design’s function and above all the application of thought are all part of our composition, GTS’s Style.”

Affischen finns publicerad i boken Graphic Thought Facility – G.T.F. – Bits World.

Föreningen Konstnärliga affischer

Olof Halldin — Mon, 26 Mar 2012 07:12:23 +0000

Vi har varit inne på företeelsen Konstnärliga affischer förut men låt oss ta det från början.

Även om det i Sverige tidigare gjorts ett fåtal färglitograferade affischer, startade den egentliga produktionen vid mitten av 1890-talet. Initiativet kom från föreningen ”Konstnärliga affischer”. Konsthistorikern Carl G. Laurin tog 1895 initiativ till att starta föreningen efter att ha inspirerats av den franska affischkonsten under sina år i Paris. Föreningen finansierades av Generalstabens Litografiska anstalt. Syftet var att med inspiration från kontinenten framställa affischer för reklamändamål där dessa använde en visuell attraktionskraft som kunde locka på ett helt annat sätt än svartvit grafik. Ett antal idag kända namn anslöts till detta pionjärarbete. Ragnar Östberg, Nils Kreuger, Arthur Sjögren, Olle Hjortzberg, Albert Engström, Vicke Andrén, Carl och Elin Westman, Caleb Althin, Emil Åberg och Yngve Rasmusson gjorde under ett par år 22 stycken smakfullt utformade affischer med reklam för utställningar och resor, men framförallt för öl. Stora bryggeriet som låg på Kungsholmen i Stockholm beställde 11 påkostade affischer som skulle öka försäljningen av bryggeriets öl vilket också skedde fast med effekten att efterfrågan ökade så markant att företaget för att möta denna eftersatte kvaliteten på ölet. Resultatet blev ett sämre öl som så småningom orsakade företagets konkurs.

Att den exklusiva affischreklamen fungerat för Stora bryggeriet hade man fått svar på, men tydligen räckte inte framgångarna för att driva föreningen Konstnärliga affischers verksamhet vidare och kanske var reklamen för dyr att beställa då man var osäker på hur mycket den skulle ge tillbaka. Efter 1896 gjorde föreningen inga fler av detta slag men däremot satsades det på annat håll och anledningen var den stora Stockholmsutställningen 1897. Och även här deltog några av Konstnärliga affischers pionjärer som jämte Richard Bergh tillverkade ett tiotal affischer till de olika utställningspaviljongerna. Efter detta låg produktionen av svenska färglitografiska affischer med några undantag under många år nere och tog ordentlig fart först kring 1915.