Detta är den arkiverade hemsidan för Kolla! 2010. Klicka här för att gå tillbaka till aktuella Kolla! året.

Mini-intervju med Tomas Mankovsky

TOMAS MANKOVSKY Ordförande i Rörlig bild

1. Vad gör du just nu?

Just nu håller jag på att avsluta en serie reklamfilmer jag regisserat för Innocent Smoothies, därefter ska jag utveckla ett filmprojekt för Diesel. Mycket spännande!

2. Hur hamnade du i London?

Jag blev erbjuden jobb på reklambyrån Fallon i London och tänkte att det vore kul att bo och jobba där ett år eller två. Sen fastnade jag.

3. Vilket är ditt mest minnesvärda jobb genom åren? Det kan vara något kul, konstigt, galet – vad som. En anekdot om du vill dela med dig.

Ett roligt projekt jag jobbat på var för Sony. Då fyllde vi Miami med 450 millioner liter (miljövanligt!) skum i samband med en reklamfilmsinspelning. Det var fantastiskt att se hur folk i staden plötsligt förvandlades till leende barn då skummet släpptes.

4. Upplever du några skillnader på att jobba i London eller Stockholm (Sverige)? Får du ett annat perspektiv eller håller reklam och design på att bli något globalt?

Visst finns det skillnader. I London samlas folk från hela världen så det finns många olika uttryck och influenser. Mycket bra grejer men även en himla massa skräp. Sverige har en hög lägsta-niva men är just ganska ’svenskt’, på gott och ont. Det är en viss sorts humor som reinkarneras, design-vågor fran samma hav, osv.

(En annan skillnad som kan spela in är budgetarna, som generellt är högre I London. Då skapas tillfällen att testa grejer man kanske bara drömmer om annars…)

Morrsken och Bopa

Är det ont om kvinnor i svensk film? Ja, kanske. Men vi har i alla fall flera internationellt erkända VJ’s. På Pixelfest Digital Arts Festival som öppnar samtidigt som filmfestivalen i Göteborg imorgon kommer både Morrsken (Linnea Forslund) och Bopa att uppträda. Morrsken var med och grundade The VJ Union och Bopa har etablerat sig i London där hon förutom sina visuals för dansgolvet också animerar till musikvideor och gör installationer.

Pixelvärk är modellerad efter en annan festival, Pixelache, som startade i Helsingfors 2002.

Årets Pixelvärk har försökt samla folk från filmvärlden, därav samarbetet med Göteborgs internationella filmfestival.

Bild: Morrsken

Pixelvärk, Göteborg 29/1–6/2

Share the love

Konst & Teknik, Peter Ström och Mattias Jakobsson, gör verkligen skäl för sitt namn. Det senaste året har de jobbat med två projekt som utgår från att det är roligare att dela med sig.

Show & Tell (som bygger på Google Calender) samlar en redaktion på fem personer föreläsningar, boksläpp, artist talks etc i Stockholmsområdet i en delad kalender. Vem som helst kan gå in och föreslå ett event.

Show & Tell använder sig delvis av Linkli.st, en annan av Konst & Tekniks ”uppfinningar” (tillsammans med Martin Ström). Här är idén att dela med sig av länklistor. Man kan öppna sin lista för andra att fylla på, man kan göra underlistor, klona någon annans lista och ”customisera” den etc. Skillnaden från att göra en lista i sin egen browser är alltså att man delar med sig, släpper kontrollen (om man vill det) och kan få något helt annat tillbaka. Det finns fullt av underbara listor på Linkli.st, de flesta av dem hopplöst nördiga. På en lista som heter ”Reappropriating Google” hittar jag en länk till Andperseand, Konst & Tekniks förlag. Sidan (gjord av K&T, Jeff Kinkle och Emanuel Almborg) bygger på Google Docs.

Jag önskar att det var jag som hade kommit på alltihop.

Något som låter som ett drömupplägg

Somerset House. Är det en småputtrig men välspelad tv-serie från BBC? Nej. Det är en institution i centrala London som drivs med privata medel men är öppen för allmänheten. De har bland annat en stor skridskobana, agerar värd för London Fashion Week (sedan hösten 2009) och på Somerset House Embankment Galleries visar man utställningar med inriktning på illustration, design och mode. Curator för galleriet är Claire Catterall, tidigare Scarlet Projects.

Den 23 april öppnar Pick Me Up: Contemporary Graphic Art Fair, en slags mässa för samtida grafiska formgivare och illustratörer. Enskilda utövare såväl som gallerier och kollektiv kommer att visa sina grejer. Pappersklipparkungen Rob Ryan kommer att flytta hela sin studio till galleriet. Alla medverkande har valts ut av en jury bestående av Patrick Burgoyne (Creative Review), Angharad Lewis (Grafik), Liz Farrelly (For Love and Money: New Illustration) och Claire Catterall. Bland de medverkande finns Anthony Burrill, som också har gjort utställningens grafiska progrem. Print Club London kommer att ha work shops i screen print. Tidningen It’s Nice That curerar ett filmprogram. Pick Me Up kommer också att ha ett föreläsningsprogram och den sista helgen kommer indie-tidningsmässan Publish and be Damned att dyka upp med ett urval av sina bästa tidningar och fanzines. De medverkande har också gjort varsitt tryck till utställningen. Ryktet säger att ett par svenskar kommer att dyka upp på mässan men inget är bekräftat.

Pick Me Up: Contemporary Art Fair på Somerset House i London. 23 april–3 maj 2010.

Och nu: Reklam

”Iaspis Forum on Design and Critical Practice – The Reader” (Iaspis, Sternberg Press 2009)

Det började med en utställning, ”Forms of Inquiry”, curatad av Zak Kyes på Architectural Association i London. Utställningen turnerade och på Iaspis (där jag jobbar halvtid) ställde vi ut den på senhösten 2008. I samband med utställningen gjorde vi ett seminarium och som en uppföljning/komplement till seminariet gjorde vi ”The Reader”. Boken innehåller essäer, intervjuer och samtal. Texterna kan fungera som en slags nyckel till den typ av undersökande praktik som formgivarna i boken ägnar sig åt. Oavsett vad de pratar om (ålar, präster, ideologier, avant-gardet, relationell design etc) lyckas de ge en god bakgrund till sin egen praktik.

Redaktionen för boken har bestått av mig, Magnus Ericson (projektledare Iaspis), Zak Kyes, Jonas Williamsson och Martin Frostner. De två senare har också gjort formen.

Medverkar gör bland annat Experimental Jetset, H C Ericson, Åbäke, Samuel Nyholm, Zak Kyes, Europa, Emily King, Ramia Mazé, Metahaven och James Goggin.

Bilden är från den 9 december då vi var i London för bokreleasen på Architectural Association, där alltså allting började en gång i tiden.

Kolla!-Samtal #3


Upphovsrätt – är det någon som bryr sig?

Tisdag 26/1 kl 18.00

Många struntar i upphovsrätten. Totalt. Vissa kämpar för den, ofta för sent. Hur värderar man värdet? Hur skall kreatörerna kunna tjäna några pengar när dagens regelverk håller på att slås ut? Eller håller det verkligen på att slås ut?

Kolla!-Samtalet på tisdag kommer att behandla ämnet från olika vinklar, kreatörernas utsatthet vid luddiga överrenskommelser, stora företags övertag i avtalsskrivning och vilka regler vi pratar om i den digitala världen.

Owe Gustafson, hans elefanter från Fem myror är fler än fyra elefanter ser vi omkring oss dagligen. De trycks på allt från plåster till strumpor, men Owe själv har blivit helt frånkopplad från sina egna verk. Josefine Engström förmedlar sina illustratörers tjänster och arbetar i djungeln av deras rättigheter dagligen. Anders Rydell har mycket att säga om saken via sitt journalistiska arbete då han allt som oftast kretsar kring ämnet. Senast i boken Gratis. Vad är värt att skydda och till vilket pris?

I panelen för diskussion:

Owe Gustafson, illustratör, konstnär och författare. Owe är verksam såväl nationellt som internationellt, med utställningar, som föreläsare och på illustratörsuppdrag. Såklart bör Fem myror är fler än fyra elefanter nämnas. www.owegustafson.se 

Anders Rydell, författare, redaktör, och föreläsare. Han bevakar främst konst och formgivning, han är chefredaktör för Konstnären och arbetar även med Bon, Rum och Aftonbladet. Han har bland annat skrivit den omtalade boken om Piraterna, Gratis och Noll Noll. www.andersrydell.se

Josefine Engström, grundare av NU Agency som är en agentur för illustratörer. Hon har tidigare undervisat i illustration och grafisk design på London College of Communication. www.nuagency.se

Åsa Anesäter, jurist på Svenska Tecknare. Åsa tidigare arbetat med upphovsrätt på STIM och KLYS. Hon föreläser inom området, och är med i arbetet med en utredning av en ny upphovsrättslag. www.svenskatecknare.se

Leder samtalet gör Linda Johansson, projektledare för Kolla!

Bild: från Fem myror är fler än fyra elefanter, av Owe Gustafson

Hall visar Penn på Gun

Formgivaren Greger Ulf Nilson har ett galleri för fotografi, GunGallery. Art Directorn Lars Hall hade ett galleri för fotografi, Camera Obscura. Nu slår de sina påsar ihop och visar makarna Halls Irving Penn-samling på GunGallery. Modefotografen Irving Penn var gift med en svenska, Lisa Fonssagrives-Penn och tyckte mycket om Sverige. Lars Hall är gift med Karin Hall och de tycker mycket om Irving Penn. Irving Penn ställde ut tre gånger på Camera Obscura under 70- och 80-talet. Lars och Karin började samla på hans bilder och det är den samlingen som visas på GunGallery den 15 januari–31 januari. Se den!

Irving Penn – a Tribute, GunGallery, Runebergsgatan 3

Bilden är en skärmdump från GunGallerys hemsida.

Tidningskrönika: Apartamento och Pin-up

För många år sedan fanns en tidning om inredning som hette Nest. Jag har aldrig kommit över den. Den var kliniskt fri från pressbilder och stjärnarkitekter. Endast det mest originella var gott nog. Det var pepparkakshus i människostorlek, hemma hos-reportage hos en kattmadame och polaroiderna som Diana Vreelands städerska tog för att kunna städa och sedan sätta tillbaka alla prydnadssaker på rätt plats.

Jag letar efter en värdig efterträdare och plockar upp tidningen Apartamento med undertiteln ”An everyday life interiors magazine”. De har kontor i Spanien och Italien och skribenter som Emily King, Nick Currie och svenska Hanna Nilsson (Byggstudio/Vintage Plant). Hanna har gjort en intervju om en familjs förhållande till sina växter. Omslaget är tecknat, och inuti tidningen finns ett långt illustrerat ”inredningsreportage” med den argentinske konstnären Grillo Demos  akvareller av olika konstnärshem och ateljéer. Inredningsreportagen hos Sonic Youth och Chloë Sevigny känns mer väntade, något som vägs upp av till exempel reportaget om de möbler som den grafiska formgivaren Geoff McFetridge har snickrat under sin lilla dotter Frances art direction.  I barnbilagan finns även färgläggningsbilder av Andy Rementer.

Och jag gillar formen. Formatet påminner om en bok vilket passar en tidning som kommer ut en gång om året och kostar 175 kr. Typografin kändes först lite tråkig men efter ett tag märker man att art directorn Omar Sosa har full koll. Bilderna och de få typsnitten låter honom leka ganska mycket med uppslagen utan att det känns för splittrat.

Betyg: Hur prenumererar man?

Pin-Up är en lite mer traditionell tidning när det gäller innehållet: Shigeru Ban etc. Men undertiteln ”Magazine for architectural entertainment” lockar en arki-lätting som mig och jag slänger ner den i shoppingkorgen. Eller nej, jag köper den för att Sophie Hicks är på omslaget. Hon är lätt den snyggaste människan in show business.

Det är kul att läsa om arkitekten bakom den i Sverige så smutskastade Bofills båge, den katalanske arkitekten Ricardo Bofill. Fotot är ibland överraskande men ofta alldeles för många och för små för att man ska kunna se ordentligt. Reportaget ”75 favourite things” är en initierad och spännande genomgång av samtida produktdesign och konsthantverk. Och som final, två reportage i äkta Nest-anda: Ett om franska pissoarer genom historien och ett om en excentriskt inredd miljonärsvilla. Pin-up är hemma.

Betyg: Lite jobbig form ibland med vit text på svart botten och långa texter satt i en fet linjär. Men det är kanske inte så mycket till invändning. Sophie Hicks…

Al Gore tycker till om typsnitt

Det var en helt vanlig dag på jobbet när Peter Bilak på fontbyrån Typotheque fick ett telefonsamtal från Al Gore. Eller, egentligen var det inte Al Gore, utan designbyrån mtmgdesign. De ville använda Typotheques typsnitt Brioni till Al Gores nya bok ”Our Choice”. Men först ville Al Gore att formgivaren skulle ändra på en grej.

Läs resten av historien här. Den är ganska charmig.

Om fotografier vore målningar

Moderna Museet i Malmö öppnar med bland annat Luc Tuymans ”Against the day” eller ”Mot dagen”. Den belgiske målarens bilder är diffusa och beskärningarna gör att de liknar snap shots. Det är lätt att se att han gärna använder fotoförlagor, ibland tagna med telefonen. Luc Tuymans (f. 1958) berättar själv om sina bilder: ”The show presents an end, showing things as raw material, dispersed and disjointed, simultaneously offering more and more propositions, but basically going nowhere. It is the world as we know it”.

Bild: ”Hår”, 2009 © Luc Tuymans och Zeno X Gallery, Antwerpen och David Zwirner, New York

Luc Tuymans på MMM 26 december 2009 – 25 april 2010