Galleri Nobrows källare

Förra året skrev jag om Nobrow här och därför var det självklart att besöka galleriet/butiken i Shoreditch när vi ändå var i London. På vägen dit diskuterade jag och Nina vad Nobrow egentligen betyder. ”Inga ögonbryn” eller ”ingen klass” (jfr highbrow=högstatus och lowbrow=lågstatus)? Väl framme träffade vi en av grundarna, Sam, och glömde helt bort att fråga. Det enda jag kunde tänka på var hur lik han var Wes Anderson.

Nobrows specialité är fina böcker, gärna i klot, som till exempel helt nya A Graphic Cosmogony där ett antal illustratörer har tolkat universums uppkomst. Sam och hans vänner producerar även affischer och bildertidningen Nobrow. En del av allt detta trycker de själva i galleriets källare. Vi fick gå ner och kika och nu får ni också det.

Veckans lite lättare fråga

Nina och Sara åt frukost på ett café.
Vem tror ni åt vad?

Veckans fråga, var leder den röda pilen?

Sara Teleman och jag har precis varit i London. Vi har sett två illustrationsuställningar, René Grau på Somerset House och ”Drawing Fashion” på Design Museum. Sen åkte vi till Primrose Hill där det udda och häftiga museet ”The museum of Everything” ligger. Nu med utställning av Peter Blake. Sen träffade vi flera spännande människor vi bett att sitta i årets Kolla! jurys. En av dem jobbar på kontoret dit den röda pilen leder.

Veckans fråga. Till vilket kontor leder den röda pilen?

Emma Åkermans sexton systrar

Vi är sexton systrar i lägret, som vi alltid varit. vi jagar, fiskar och går på spaning i bergen efter inkräktare. Kojorna bygger vi själva av trä som vi hittar. Lägermöte är på Torsdagar, då vi bestämmer hur arbetat ska organiseras osv och om vi måste dra vidare snart…
Emma Åkerman

16 Sisters är Emmas andra separatutställning på Galleri Crystal (tidigare Crystal Palace). Bilderna skildrar en grupp kvinnor som lever tillsammans ute i vildmarken. De porträtteras inte som grupp, utan som individer och de har namn som ”Ryttaren” och ”Jägaren”. Starka, tysta vandrar de omkring under vackra himlar. Porträtt och landskapsmålningar i ett.

Emma Åkerman 16 sisters

Galleri Crystal, Stockholm

18 november – 18 december

Bild: ”Jägaren” av Emma Åkerman, Crystal Palace

Mystery solved!

Jag har under en längre tid försökt tyda signaturen på Debasers affischer. Ni vet vilka jag menar, de med monster, hårdrockare och exorcister. Stilen påminner både om So Me (Ed Banger Records, Cool Cats), Parra och Raymond Pettibon. Jag har letat på Debasers hemsida och googlat mig blå utan resultat. Men häromkvällen dök det upp en ny poster från Debaser och i ena hörnet kunde man tydligt läsa ”A. Sebbfolk”. Och här är han:  Anton Sebbfolk.  Ifall det är någon mer som har undrat.

Stora Svenska Illustratörspriset kan bli ditt och 15 lakan därtill

Hej Erika på Illustratörcentrum! Ni håller ju för fullt på med Stora Svenska Illustratörspriset, berätta vad är det? Stora Svenska Illustratörspriset ges till en svensk illustratör som på något sätt satt ett avtryck: det kan vara en nyskapande uppstickare, en etablerad inspiratör eller mångsidig kreatör. Priset är på 15 000 kronor och delas ut i samarbete med Arvinius Förlag, FORM Designtidskriften och Illustratörcentrum. Sista anmälningsdag 30 november (mer info hittar du på Illustratörscentrums sajt).

Juryn består denna gång av;

Joanna Rubin Dranger, illustratör och professor, Konstfack, samt juryns ordförande, 
Staffan Bengtsson, chefredaktör FORM Designtidskriften, 
Ingrid Flygare, illustratör och styrelseledamot, Illustratörcentrum, 
Lars Fuhre, grafisk formgivare och lektor, Beckmans och 
Lisa Zachrisson, grafisk formgivare och styrelseledamot, Illustratörcentrum.

Hur länge har priset funnits? Första priset delades ut 1996, men har haft uppehåll i omgångar.

Vilka har vunnit tidigare år? Tidigare pristagare är Jockum Nordström, Joanna Rubin Dranger, Helena Davidsson Neppelberg och senast Magnus Bard.

Ni har förlängt tiden, varför? En liten miss i informationsspridningen gjorde det orättvist – för få hade möjlighet att se att tävlingen fanns och var igång. Det var också lite för otydligt att det går att nominera kandidater.

Vad gör Illustratörcentrum? Illustratörcentrum är Sveriges största samlingsplats för illustratörer och grafiska formgivare! Vi är som en blandning av agentur och förmedling – som medlem hos oss kan man ladda upp bilder ur sin portfolio på vår hemsida, som i snitt har 7 800 besökare per månad. Gå gärna in på Illustratörcentrum och se mer!

Pelle är ingen hipster

Pelle Forshed och Stefan Thungren har en serie tillsammans. Idag torsdag är det release för andra albumet med Stockholmsnatt. Stockholmsnatt är en serie som ger sken av att handla om 20-åringar i skinniga jeans, men jag vet att det är bara en täckmantel för skäggiga krautrockare som vill göra självbiografiska strippar.

Byggstudio på Arkitekturbiennalen i Venedig

De senaste månaderna har nordiska arkitekter och formgivare avlöst varandra på Venedigbiennalens Nordiska paviljong. Projektet heter At Work With och är initierat av Tor Lindstrand a. k. a. Economy och Anders Johansson och Erik Wingqvist från Testbed Studios på uppdrag av Arkitekturmuseet i Stockholm. At Work With är en plats för diskussion, filmvisningar, interaktion, provokation, drömmar, matlagning och olika ryck. Den senaste tiden har t ex norska Rintala Eggertsson, finska Boing Being norsksvenska Byggstudio avlöst varandra. Här berättar Hanna Nilsson och Sofia Østerhus från Byggstudio om sin upplevelse av biennalen.

Vad gjorde ni?
Vi är intresserade av människors relation till växter och hur man använder växter i olika sammanhang. Tidigare har vi samlat på krukväxters bakgrundshistorier i Vintage Plant. På biennalen ville vi undersöka ämnet växter i förhållande till specifika miljöer, kan man förknippa en specifik art med en viss byggnadstyp eller sammanhang? Finns det fina och fula växter?
Man kan säga att vi byggde upp interaktiva diagram med ganska vanliga växter i nordiska paviljongen. Besökarna kunde placera växterna i diagrammen med parametrar som fin/ful, manlig/kvinnlig, offentlig/privat i förhållande till olika värdeord. De kunde också para ihop olika interiörer med olika växter (pappersmodeller) och lämna tips på sitt favoritträd på en World Tree Map. Tidigare har vi samlat in folks bästa trädtips i Botkyrka, nu utvidgade vi till hela världen.
Vi hoppas att detta kan bli en inledning till att börja jobba med att formge offentliga planteringar.

Hur togs det emot?
Många besökare på arkitekturbiennalen kollar mest på själva huset nordiska paviljongen och speciellt träden, men resten är väldigt nyfikna och dök lätt in i våra ämnen. Speciellt barn och yngre människor verkade precis förstå vad vi höll på med och dem kunde man ha roliga växtsamtal med. Folk tycker om att delta! Trädkartan var en succé, man behövde inte förklara något, folk markerade lydigt ut sitt träd och skrev ner en massa om det.
Folk hade väldigt lika växtåsikter när det gällde att dela in dem i offentliga och privata. När det gällde växters status var det också ganska lika men vissa besökare verkade ligga ”före” andra. Många tyckte att orkidén hade hög status, andra hävdade dock att den är på väg ner eftersom den nu finns överallt.
Många log och såg glada ut när de förstod vad vi höll på med. Det var speciellt och intressant att vara med under hela utställningen, att se hur besökarna gick runt och vad de fastnade för. Det brukar man ju inte studera så i detalj som vi nu fick möjlighet till.

Hur var det för er?
Roligt att möta så mycket folk och att det var så mycket unga människor där!
Men svårt att bedöma hur mycket vi syntes, en vecka går ganska snabbt och folk verkade ha ganska bråttom, de har tydligen en begränsad tid att tillbringa inne på området.
Vi hade inte tid att kolla runt så mycket på de andra utställningarna, men själva området med alla paviljonger är speciellt och lite overkligt. Pampigt men ganska gammaldags idé med skryt från olika länder. Ganska varierande innehåll och kvalitet verkar det som.
Det var kul att vara värdar för nordiska paviljongen! Vi låste och öppnade varje dag. Spännande att snoka i förrådet där varje nordiskt land har ett eget skåp med sitt namn ingraverat i mässing. Det kändes speciellt och lite gammaldags det med. Paviljongen är ju lite sliten och förfallen här och var, det var överraskande.
Venedig i sig är så fint, det bästa var när vi fick buda växter i båt till biennalen från en plantskola som låg mellan några kanaler. Stockholm känns inte som nordens Venedig efter det.

Bild: Byggstudio. Titta på At Work With-hemsidan. Där finns länkar till alla medverkande och deras projekt.