Unfinished business i Göteborg

Kerstin Hanson, grafisk formgivare med mönster och typografi som specialitet, har ungefär tjugo stycken skissböcker fulla av tankar, bilder och egna teckningar. Rum för papper i Göteborg kom för ett tag sedan på den briljanta idén att ställa ut dessa böcker och sedan dess har Kerstin bläddrat och funderat på vad hon ska välja att lyfta fram.

På onsdag kl 15 kan den som befinner sig i Victoriapassagen se vad hon kom fram till. Då är hon själv där och berättar om det självklara tilltalet i en skiss och varför det är så svårt att behålla det när man sätter sig framför datorn för att jobba ”på riktigt”.

Utställningen pågår fram t o m 16 april.

Bild: Från Kerstins utställningsblogg.

Hej Hall of Femmes! vad gör ni nu?

Hej Angela Tillman Sperandio och Samira Bouabana på Hjärta Smärta! Vi är nyfikna på hur det går för Hall of Femmes, om ni har nya saker pågång? Men för dem som inte känner till projektet sedan tidigare så backar vi bandet lite.

Vad är Hall of Femmes?
Hall of Femmes är ett projekt om kvinnliga grafiska formgivare som vi startade för några år sedan. Hittills har det resulterat i tre intervjuresor, en föreläsning med Ruth Ansel på Moderna Museet och tre intervjuböcker.

Varför startade ni HoF?
Vi ville hitta kvinnliga grafiska formgivare och art directors som arbetat ett helt yrkesliv i branschen och som kunde tjäna som förebilder för yngre generationer. Vi tror på förändring genom kunskap och vi ser en stor kunskapslucka både hos utövare och på skolorna. Där hoppas vi vårt arbete med Hall of Femmes kanske kan hjälpa till och förändra saker på sikt.

Vad händer härnäst?
Just nu håller vi på med boken om Paula Scher. Hon är en riktig superstjärna, en mästare med bokstäver och en riktig citatmaskin. Vi är också i startgroparna med boken om Janet Froelich, en bok som kräver extra mycket research från vår sida. Den 29:e mars har vi bokrelease på de första böckerna i Malmö. Vi har också bokat in en ny USA-resa i vår då vi ska förbereda en utställning som planeras i London nästa år.

Vad har projektet lärt er mest?
Att det går att förbättra saker, precis det man vill med sin formgivning. Vi har också fått nya och utökade yrkesroller och där lär vi oss nya saker hela tiden, vi har lärt oss mycket om designhistoria och blivit än mer målmedvetna. Vi har också fått möjlighet att knyta kontakt och jobba med fantastiska människor både utomlands och på hemmaplan på ett sätt vi inte hade kunnat föreställa oss. Människor vi beundrat i åratal.

Vad har överraskat er mest med HoF?
Från första början: att alla de vi kontaktat sa ja till att träffa oss. Flera av kvinnornas arbeten är knappt dokumenterade och några har nästan ingenting publicerat om sig. Just nu är vi mest överraskade över att det är svårt att hitta finansiering till projektet. Vi vet att det vi gör är ett pionjärarbete.

Hall of Femmes bloggen hittar du här.

Bild överst. Paula flankerad av Samira och Angela på Pentagram.

Bild underst: Paulas servett med namn hon skrev till HoF i baren.

Carson is back, baCK, BACK! Kanske.

Det glunkas om att 90-talet är på gång igen och det verkar ju logiskt. En av dem som passar på att krypa fram ur radioskuggan är formgivaren David Carson. Carson fick sitt stora genombrott med tidningen Ray Gun (1992-95). Han hade ingen formell utbildning. Grafisk design började han med för att kunna göra en tidning om surf som då var hans stora intresse. Carson bröt mot alla regler och använde texterna som rena formelement. Fotografer och illustratörer behandlades lika omilt, men resultatet kändes nytt och Carson fick sin stjärna på typografihimlen.

2011 kommer han igen, med den självbetitlade tidningen Carson. Och inte bara där. Han har gjort januariomslagen till kompistidningarna Little White Lies (bilden) och Huck också.

Surf’s up, dude!

Att se fram emot 2011

Eftersom jag inte var omnämnd i DN Söndags lista på 2011 års människor tvingas jag att göra en själv. Det här är vad jag ser fram emot 2011, utan inbördes rangordning:

DVD-releasen av animerade långfilmen Summer Wars, regisserad av Hayao Miyazakis arvtagare Mamoru Hosoda.

Att jag och Andreas Berg äntligen blir klara med vår antologi om svensk illustration på 1900-talet.

Hanna Heilborn, David Aronowitsch och Mats Johanssons nya animerade dokumentär Sharaf.

Brev från Eric Ericson i regi av Ellen Lamm på nationalscenen Dramaten. Premiär 15 april.

Att läsa fortsättningen på seriealbumet Sweet Tooth av Jeff Lemire. Del 2: ”In captivity” kom ut i USA den 8 december.

Att se vad som händer på ”nya” Arkitekturmuseet, som numera har som uppgift att visa och berätta om design och konsthantverk också. Konstigt nog ska det fortsätta att heta Arkitekturmuseet, men om Lena Rahoult gör sitt jobb kommer folk att se till innehållet och inte till namnet.

Seinfeld på Globen.

Marjane Satrapis nya film Poulet aux prunes (Kyckling med plommon) efter serieromanen med samma namn.

Seriefrämjandets satsning på seriefestivalen MoCCa Art Festival i New York i April. Mer om detta senare.

Tidningen Feministiskt Perspektiv. Nedräkningen har börjat!

Mer jul

Hej alla. Snälla, snälla, snälla skicka julkort/inbjudan till julmarknad/julfest etc till mig (sara@sarateleman.com, jag skrev fel först) så att jag kan pynta bloggen. Ja!

Julkort: Erica Jacobson

Berlin i bokstäver

Om ni hade missat så har jag precis varit i Berlin. Helt plötsligt tittar jag på ett annat sätt. Troligen skulle jag hitta många bra exempel på typografi i vår vardag även i Stockholm om jag tittade med den där fokuserade blicken. Jag kanske ska göra det närmsta tiden helt enkelt. Eller kanske Lars Fuhre kan göra det åt mig? Fast egentligen, han gör ju redan det.

På Casa Camper blir man glad av skyltarna

På hotell Casa Camper i Berlin är det en glädje att läsa alla informationsskyltar. Tänk om alla hotell kunde vara såhär genomtänkta och välutförda, samtidigt som man vågar vara lekfull.

Hotell Casa Camper startades av ägarna till skomärket Camper, som ursprungligen kommer från Mallorca. Skorna som i dessa dagar klär folks fötter världen över. Men från skor till hotell?

Jag blev så nyfiken på detta gedigna arbete vad gällde arkitekturen, inredningsdesignen, den grafiska formgivningen så jag var tvungen att fråga en av de som jobbade på hotellet. Hon berättade att grundaren av Camper är väldigt intresserad av design och har samarbetat nära med arkitekten Jordi Tió samt inredningsarkitekten Fernando Amat (de har startat butiken Vinçon). Det började med ett Camper hotell i Barcelona, för att sedan några år senare rita och bygga ett helt nytt hotell i Berlins Mitte. I restaurangen i bottenvåningen har man även involverat de omtalade franska design bröderna Bouroullec.

Det jag egentligen ville visa var framför allt hur man tagit sig an all informationsgrafik på ett så lekfullt och genomarbetat sätt, väldigt mycket i ”Camper” anda.

Typografins väg, del 2

Vem är han egentligen, Marcus Gärde, formgivaren som plötsligt är lika omnipresent som Nour El Refai?

Hittills har jag bara lyckats lista ut att han verkligen, verkligen gillar Vidar Forsberg. Och att han har formgett tidningen Nya Upplagan, förlaget Orosdi-Backs böcker och Kolla!-prisbelönta Så funkar Samhället (av Anders Bennysson och Eric Ericson) och Typografins väg, volym I.

På onsdag ska jag lägga den sista pusselbiten, genom att gå på releasen för boken Typografins Väg, Volym II – i alfabetets fotspår. I den letar Gärde efter typografins ursprung. Boken dokumenterar en upptäcktsresa genom Turkiet, Grekland och Italien. I samband med releasen släpps även lyxutgåvan av båda volymerna, inbundna av ”Sveriges duktigaste bokbindare”, Roger Johansson och samlade i en kassett.

Bokrelease  20 oktober 17:00-20:00 på Brasserie Godot, Grevturegatan 36 i Stockholm.

Okej. Nu blir det no more Gärde eller någon med namnet Ericson på minst en månad.