Författaren

Barnboksillustratör och författare sedan snart tretton år tillbaka. Emma AdBåge berättar om hur hon ser på ett angeläget jobb, vikten av att vara uppriktig och att ingen detalj – inte ens det egna namnet – är för liten för att lämnas åt slumpen.

– Jag har inte gillat kombinationen av litet d och litet b. Har inte gillat det och har haft trubbel med att få till det snyggt.

Det är därför som Emma AdBåge heter just så. Hon tycker att det blir bättre med versalt b och så blev det. En parentes i sammanhanget, men jag tror att den säger något om henne. Det är svårt att skriva gemena d:n och b:n efter varandra, så varför inte då skriva på ett sätt som funkar och ser bra ut. En viktig detalj, som när den blir rätt, är avgörande för att resultatet ska bli så bra som hon vet att det kan bli. Emma AdBåge säger det inte rätt ut, men hon verkar anse att detaljerna gör helheten.

– Vad är det som lockar folk att berätta saker och vad där det som lockar folk att prata så mycket? Säger hon när jag frågar vari tjusningen med att jobba med illustration och att skriva barnböcker ligger. Det är bara ett annat sätt att uttrycka sig på än att prata, säger hon. Nu när jag är vuxen så är jag inte blyg och har lättare att prata, men jag tycker att jag kan berätta så oerhört mycket med en bild.

Bilderna berättar effektivt vem böckerna handlar om och vilka miljöer de skildrar. Är det överklass eller medelklass det handlar om? Är det flickor eller pojkar som skildras? Är det skitigt eller rent hemma hos karaktärerna? Stämningar kan effektivt etableras med bilder. Och Emma AdBåge är road av att göra detta gentemot barn.

– Till den målgruppen är det viktigt att skriva kort och det är så klart en utmaning, säger hon. Och det är en missuppfattning att det är lätt. Det handlar om nyanser, kommatering, punkter och att få med det man vill säga med ett litet antal ord.

Missuppfattningarna har fått till följd att barnboken inte har så hög status. Det blir lätt så med verksamheter som vem som helst tror att de kan ta sig an, utan vare sig den utbildning, erfarenhet eller tiden som krävs. Ofta är det just yrkesval som har en grund i ett passionerat intresse och ett intresse som hängt med sedan barndomen som många har en luddig och inte sällan fördomsfull uppfattning om.

– Det är nog många kolleger som känner igen sig i att man kanske är hos frisören och berättar vad man gör och svaret blir att ”det där har jag också tänkt göra”. Eller ”det borde man göra mer av” ungefär som att det jag gör är något som man bara hasplar ur sig. Att man ritar lite gubbar.

Hur mår barnboken?

Emma AdBåge vägrar ge sig in i något slags negativism som alla som på ett eller annat sätt sysslar med ”gammelmedia” som dagspress och böcker, oavsett om de är författare, grafiska formgivare eller illustratörer lätt kan falla in i. Emma AdBåge debuterade som nittonåring 2001 och hon börjar känna sig gammal i gemet nu. Att hon ser positivt både på tillståndet för barnboken nu och i framtiden beror på att det är bra stämning i branschen och att hon nu har många unga kolleger som hon inte kände till för fem år sedan. Återväxten är alltså god.

Debatten kring Stina Wirséns figur Lilla Hjärtat har inte bara tagit barnboksillustrationen ur den kompakta medieskugga den tidigare befann sig i, den har också satt fokus på hur viktigt det är med illustrationer och barnböcker. Att innehållet och värderingarna de förmedlar inte är något som illustratören eller författaren kan bortse från. Emma AdBåge vill inte ge sig in i den diskussionen. Om hon själv har något mål med sina böcker så verkar det vara att visa verkligheten som den är.

– Jag vill inte censureras. En gång ville jag ha med att någon satt med fötterna på bussätet, men det får man ju inte, berättar hon. Men folk gör ju det ändå. Jag också. En del tror att barnbilderna kan inspirera barn att sitta med fötterna på sätet, men jag kan ju inte skriva och teckna böcker som handlar om människor som bara gör rätt hela tiden.

Förutom att skriva och illustrera sina egna böcker illustrerar Emma AdBåge andra författares barnböcker. Om de egna böckerna är en värld hon skapar själv så innebär arbetet med andra författare ett nödvändigt kompromissande.

– Per automatik blir det situationer där man inte håller med varandra, säger hon. Inte bråk, men diskussioner. Och det behöver ju inte vara dåligt.

Text: Daniel Golling

Illustration: Emma Adbåge

Illustration: Emma AdBåge

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.