Hur långt måste man ta sin idé i en pitch? Man förväntas lägga fram det bästa man har, utan en krona i ersättning, för att sedan få det ratat. Upperfirst funderar kring picthandets villkor, och undrar varför det fortfarande anses omöjligt att betala för nedlagd tid i rörlig bild-pitchar. Vad är dina erfarenheter?
När man börjar fundera på fenomenet ”pitch” så faller tankarna lätt i en rörig mix av spänning och förarglig plåga. Projektet kanske lockar med sin potential och intressanta uttryck. Men, man måste tävla om det. Då gäller det att man tänder till, utforskar och undersöker alla möjligheter. Vad är bästa idén? Hur skapar vi det tydligaste och mest intressanta uttrycket? Vem och hur många tävlar vi mot? Om det inte finns så mycket pengar, finns det utrymme till experimentellt uttryck?
Ett pitchförfarande föder lätt prestationsångest, framförallt om briefen inte är välformulerad eller ibland till och med trevande. Ibland är den överinformerande och man får en 25-sidig presentation som skall destilleras ner till en kristallklar 30-sekundersfilm. Många gånger är briefen enkel, tydlig och genomarbetad. Uppläggen känns nästan lika varierande som antal förfågningar.
Visst händer det att ett briljant projekt landar i knät utan krav på motprestation. Man blir vald på meriter. Men oftast är scenariot det förstnämnda. Det kan krävas en mängd presentationsmaterial för att förmedla idén, manus, storyboard, moodboard, styleframe, referenser för film och musik.
Skall man jobba med reklamfilm, framförallt internationellt, är det defenitivt en verklighet man måste försonas med. Antalet skickliga och hungriga regissörer och produktionsbolag florerar både i sverige och utomlands, så vill man vara med i leken… Tanken leder till ett sidospår med just frågan ’varför’ man vill vara med i leken om pitchandet nu är så plågsamt? En förklaring kan vara att det ger möjlighet att finansiera utforskning av sitt eget uttryck. Ämnet hanteras som hastigast i Eskimos “Wonderland”, kort dokumentär. https://vimeo.com/70642037
Ett bra exempel på hur mycket arbete som kan läggas ner för att vinna ett jobb är Kanadensiska Tendrils pitch för barnprogramet The Zones re-branding. De ger en tydlig bild av hur långt man ibland måste ta sin idé och vision för att förmedla helheten. Kanske än mer när det kommer till formbaserad film där koncepten ofta är okonventionella eller surrealistiska. De vann inte jobbet. Tendril – The Zone pitch
Vad är din upplevelse kring pitchförfarande? Det hade varit intressant att höra från alla yrkesgrupper som har pitch som en del av arbetsprocessen. Man kan tänka sig att arkitekter, illustratörer, grafiska designers har något att säga om saken. Säg ditt i kommentarsfältet nedan.
Text: Upperfirst
Mood board: Upperfirst
Style frame: Upperfirst
Style frame: Upperfirst
