Foto: Anna Ledin Wirén

Möt juryordföranden i Illustration – Lovisa Burfitt

Sist ut bland tre juryordförande-intervjuer är med Lovisa Burfitt i kategorin Illustration. Ika Johannesson passade på att träffa den produktiva illustratören väl hemma i Stockholm.

”Fråga henne när hon ska börja göra kläder igen!” uppmanas jag av flera vänner när jag berättar att jag ska träffa Lovisa Burfitt. Det är en fråga jag själv också vill ha svar på. Ända sedan hon lanserade sitt första plagg, jeans med nitar på fickorna 1998, har hennes design andats en särskild sorts punkig glamour. Senaste kollektionen, med handsydda korsetter, läderband och paljettprydda masker visades i Stockholm våren 2010. Sedan dess har klädföretaget legat på is.

– Det kommer nog dröja innan jag ger mig in i det där igen, säger hon, sträcker över en påse med croissanter och börjar skala våta kläder av tvåårige sonen Gaston.

Morgonen har varit stökig. Lovisa Burfitt är hemma i Sverige i två veckor för att träffa familj och vänner. Hennes mobil har på något mystiskt sätt krossats under natten och precis innan hon knackade på hos mig satte Gaston sig i en vattenpöl.

– Telefonen låg bland hans kusins bilar! Jag fattar inte vad som hänt med den.

Barndomsdrömmen att bli kläddesigner ledde henne till modeutbildningen på Beckmans. Där upptäckte hon illustration och började redan under skoltiden jobba för Svenska Dagbladets avsomnade fredagsbilaga City. I många år kombinerade hon klädskapande med illustration, men idag har tecknandet tagit över.

– Jag är inte så intresserad av modebusinessen. Vissa designers, typ Karl Lagerfeld, älskar att vara i smeten. Jag är inte av det virket, jag vill bara skapa. Sedan gillar jag inte heller att behöva gå till ett kontor varje dag och känna förväntningar.

Foto: Anna Ledin Wirén

Foto: Anna Ledin Wirén

Sedan flytten till Paris för tretton år sedan har Lovisa Burfitt etablerat sig som en av modevärldens främsta illustratörer, med uppdragsgivare som Guerlain, Givenchy och Harrods. Hon har ett långt samarbete med H&M, som 2008 köpte 120 av hennes illustrationer som än idag syns på väggar och fasader i butiker över hela världen. Just nu har hon precis avslutat ett uppdrag för skomärket Jimmy Choo, både stillbilder till en katalog och en animerad film, men är lite nervös.

– Filmen ska bli en minut och då behöver man kanske 2 000 frames. Reklambyrån verkade inte fatta att man behöver så många teckningar och jag kan ju inte göra alla. Tre andra illustratörer har försökt göra fill-in frames, men jag tycker inte att det ser så bra ut. Vi får se hur det blir.

Hon har ett återkommande kontrakt med det franska budgetmärket Kiabi och letar fram animerade reklamsnuttar på YouTube, där hennes säregna penseldrag formar mannekänger med långa ben och vippiga kjolar. Hur mycket direktiv hon får varierar från kund till kund. Ofta får hon rätt fria händer, men mycket kan ändras på vägen.

– De kan ringa och säga att de vill ha tjugo bilder, allt i svartvitt med en färgklick, bara tjejer. Perfekt, det är sådant jag kan. Men när briefen kommer vill de plötsligt ha jättemycket färg och det ska vara en kille som dansar, en discokula, en bandspelare och en papegoja som flyger. Då får min agent prata med dem.

Efter att ha bott i Paris i drygt tio år, flyttade hon och hennes man till en villa i Aix-en-Provence vid medelhavskusten för ett par år sedan, främst för att vara nära hans familj. Där har hon en stor ateljé och en vacker trädgård, och saknar inte storstaden särskilt. Snarare går tankarna på att flytta tillbaka till Sverige igen. Hon väntar sitt andra barn och längtan efter ett svenskt sammanhang har vuxit.

– Fördelen med att ha lämnat Paris är att jag kan se staden utifrån nu. Plötsligt blir jag sugen på att åka till någon vacker park när jag är där. Idag ser jag de chica gamla tanterna som sitter på något brasserie och tar en kir royale klockan elva på förmiddagen.

Nyförälskelsen i Paris och allt franskt har lett till två hyllade barnböcker om Mademoiselle Ouiseau, en excentrisk, mycket parisisk dam som bor längst upp i ett högt hus, med sina xx katter och fåglar. Hon går inte ut, utan skickar sina djur på ärenden. Måste hon åka någonstans gör hon det per flygande matta. Idén föddes när Lovisa Burfitt blev tillfrågad att skapa en porslinsserie för Rörstrand 2010.

– Projektledaren Helene Dracke tyckte att det vore kul om det fanns en story bakom motiven, att det inte bara var fint tecknat. Jag var inspirerad av Antony and the Johnsons låt Today I am a bird och tecknade en massa fåglar. Sedan dök en excentrisk mademoiselle upp i teckningarna, fågeldamen. När kollektionen blev klar började journalister fråga vem hon var. Det var skönt, för då slapp jag prata om mig själv.

Berättelsen är skriven av vännen Andrea De La Barre De Nanteuil, som vanligtvis jobbar som pressansvarig för Chanel. Just nu arbetar duon på en tredje bok om Mademoiselle Ouiseau och även en bok på vers för mindre barn.

Att Lovisa Burfitt tagit en paus på två veckor för att vara i Sverige är en stor sak för henne. Normalt sett jobbar hon i stort sett hela tiden och har svårt att hitta en lagom balans.

– Jag hörde ett radioprogram med Lena Andersson på P1 nyligen. Någon ringde in och beskrev ungefär min relation till mitt jobb. ”Ja, du har nog en knarkarpersonlighet, du vill åstadkomma mycket och du blir kanske inte lyckligare om du låter bli.” Jag brukar tänka att jag har en bankrånarmentalitet. Bara en sista stöt! Sedan ska jag sitta i en stuga och plantera tomater.

Varför fortsätter du då?

– Av ren passion tror jag. Det hjälper mig att vara kreativ, jag håller mig mentalt stabil. Ringer Jimmy Choo är det klart att jag inte tackar nej, trots att tidsschemat är helt orealistiskt, min specialitet är ju ben och skor. Men det går ju överstyr ibland.

Under några år gjorde Lovisa Burfitt kläder till skådespelerskan Noomi Rapace. Inför en stor gala ville hon bära en särskild handgjord couture-klänning. Men tiden var väldigt knapp och klänningen skulle behöva tillverkas på tre veckor.

– Ett sinnessjukt projekt, men jag tänkte att det såklart går att ordna. Jag frågade tre olika tjejer om hjälp, men alla sade nej för de hade andra jobb. Jag kommer ihåg att jag inte förstod vad de menade. De vill alltså inte göra en coutureklänning till Oscarsgalan? Fan vad coolt! Jag brukar tänka på det ibland. Man dör faktiskt inte om man tackar nej.

Foto: Anna Ledin Wirén

PS. Om man ändå vill ha ett Burfittplagg, har hon gjort t-shirtar och yogatajts som fotografen Kia Naddermier säljer i sin yogashop i Paris. Pengarna går direkt till ett barnhem i Indien.

FAKTA
Namn: Lovisa Burfitt
Ålder: 42
Utbildning: Beckmans designlinje och ett påbyggnadsår på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Viktigaste arbetsverktyg: Svart bläck, pensel och fjäderpenna. Vackert akvarellpapper rätt bra att ha också.
Tackade ja till Kolla!-juryn för att: En ära att få vara med och hjälpa till, kul sammanhang att vara en grupp spretiga illustratörer som ska enas om någonting!

Övriga jurymedlemmar i Illustration är: Andreas Kittel, Anna Höglund och Joakim Pirinin. Du kan läsa mer om dem här. (red anm)

Text: Ika Johannesson (Ika Johannesson är kulturjournalist och skriver bland annat för Kolla!s webb under 2016).

Foto: Anna Ledin Wirén

Foto: Anna Ledin Wirén

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.