Det har gått tretton år sedan Saltå Kvarn utökade sitt sortiment och produkterna flyttades från hälsokosthyllan ut i butikerna. Bakom de färgstarka förpackningarna står Kolla!-vinnarna Karin Huber och Kari Modén. Ika Johannesson bad dem berätta om sitt mångåriga samarbete.

Saltå Kvarns hela sortiment finns bara på en plats i Stockholm, företagets kombinerade butik och café på Södermalm. Butikspersonalen hejar vant på Karin Huber och bjuder på ett smakprov ur en kastrull risotto som står på en kokplatta. Hon har ansvarat för Saltå Kvarns grafiska profil sedan nysatsningen och var med och letade fram butikslokalen, inredde den och har också gjort speciella förpackningar för produkter som bara säljs här. Med sig har hon illustratören Kari Modén, som bidragit med illustrationer till förpackningarna sedan 2007. Just risottorisförpackningen har nyligen blivit omgjord.

Fv: Ika Johannesson, Karin Huber och Kari Modén i Saltå Kvarns butik. Foto: Anna Ledin Wirén

– Den var jäkligt jobbig att göra, konstigt nog. Man tänker att det inte ska vara så krångligt att rita en risvippa, men den tog tid, säger Kari Modén.

Karin Huber var med från start när Saltå Kvarn skulle lämna den biodynamiska inriktningen och göra en storsatsning på ekologiskt. 42 nya produkter skulle formges, efter en förfrågan från Coop som ville modernisera sitt hälsokostutbud. GI-dieten var på modet och efterfrågan på ekologiska varor växte allt mer.

– Jag kom ihåg förpackningarna väldigt väl från när jag var liten, även om mina föräldrar inte var sådana som köpte dem. Jag ville så gärna att det nya skulle smälta in i det gamla.

Grunden till Saltå Kvarn-formen ritades 1970 av konstnären och trädgårdsarkitekten Arne Klingborg, som var en ledarfigur i de antroposofiska kretsarna i Ytterjärna. Han tecknade kvarnen som än idag syns på de flesta av förpackningarna. Hans val av färger var tydligt inspirerade av den tyske författaren Goethes färglära, som är viktig inom antroposofin. I mitten av 90-talet lanserades nya produkter, som fick form av den grafiske formgivaren Niklas Alveskog.

– Jag justerade upp designen på grundförpackningarna. De flesta mjölerna var till exempel väldigt spretiga, med olika typsnitt och storlekar. Jag ville behålla den handritade texten och fick hjälp med att skapa ett typsnitt.

Ett komplett alfabet pusslades ihop från de olika förpackningarna. Typsnittet fick namnet Salta Script och används genomgående på alla produkter. Nästa fråga var vilken färg den nya serien skulle ha.

– Jag valde att köra på grönt, eftersom allt i hälsokosthyllorna på den tiden var lila och gult. Och så tänkte jag ekologiskt är lika med grönt. Men när jag kom till mötet tyckte alla att det var tråkigt med grönt. Vi testade och testade med olika färger, men inget kändes bra. Plötsligt sade VD:n: ”Varför tar vi inte alla färger?”

Förslaget skulle visa sig vara en lyckoträff, men blev en ganska dyr sådan. Planen var att produkterna skulle förpackas i plastpåsar, men på den tiden kunde man inte trycka fyrfärg på plast. När hon skickade iväg första originalet till tryckeriet hörde repron av sig och bad henne välja max fem pms-färger. Det räckte inte för alla ränder. För att snabbt lösa problemet fick första påsen bli brunsvart.

– Inte så färgglatt direkt. Ett annat tidigt minne var när leveransen av russin och mandlar kom till jul från Turkiet och istället för mörk orange grundfärg hade påsarna blivit ljusgula. Den negativa texten syntes inte alls, det var sådan misär. Mitt i julstressen fick de använda skolbarn för att sätta dit pappersetiketter på alla påsar. Plastpåsarna byttes snart mot pappkapslar och färgprakten kunde sprida sig i butikshyllorna. Karin Huber går runt i butiken och hämtar varor. Rågmjölet som är sig likt sedan Arne Klingborgs tid, med geometriska former i bakgrunden som visar vilken sorts produkt det är; hexagon för mjöl, cirkel för flingor. Hon visar de allra första lins- och bönlådorna med ränder som hon införde efter att ha suttit i Saltå och tittat ut över fälten.

– Jag ville hitta något som kändes modernt och ville ha ett mönster. Plötsligt låg åkern där utanför. Från Saltå Kvarns sida tyckte man att det var perfekt för att markera att det handlade om en ekologisk produktlinje, för i biodynamisk odling följer man marken på andra sätt och har inte samma raka linjer.

För de biodynamiska produkterna införde hon rutor. När det var dags att göra förpackningar till biodynamiska juicer satte hon rutorna på etiketterna, men det blev inte bra. Företagsledningen lade för första gången in sitt veto och Karin Huber var inte heller nöjd.

– Juicerna kändes helt enkelt inte goda. Saltå Kvarn föreslog att jag skulle ta in en illustratör. ”Va, får jag det?”, var min reaktion. Då ringde jag till Kari direkt.

De hade båda platser i samma arbetslokal och kände varandra väl. Karin Huber mindes apelsiner och citroner från en förpackning för c-vitamin som Kari Modén gjort och kände att hennes manér stämde in väl med Saltå Kvarn-känslan.

Det jag gör är väldigt enkelt och inte särskilt trendigt. Om matillustrationer ska se goda ut så måste man få till rätt känsla, säger Kari Modén.

Samarbetet sker i öppna dokument som skickas fram och tillbaka. Oftast skickar Karin Huber först en lista på vilka livsmedel som ska finnas på förpackningen; mullbär och druvor till ett paket russinmix eller vete- och rågax till en brödpåse. Ibland, om grunddesignen för förpackningen är klar skickar hon utrymmet som ska fyllas.

– Sedan håller vi på med detaljer fram och tillbaka, säger Kari Modén.

– Vårt samarbete är speciellt. I början var jag väldigt försiktig, flyttade lite på illustrationerna och kanske ändrade en liten färg. Men när vi märkte att vi hade ungefär samma smak körde vi på, säger Karin Huber.

Full ärlighet kan ibland vara svårt att genomföra, även om man känner varandra sedan innan. Men båda bedyrar att de aldrig blir sura på att den andre varit inne och petat i dokumentet gjort förändringar, utan tycker snarare att de kompletterar varandra.

– Karin kan ibland gå in och rita något själv, vilket inte stör mig alls. Så korrigerar jag lite grann och skickar tillbaka. Det har varit ett väldigt givande samarbete på det sättet. Karin är väldigt prestigelös, samtidigt som hon är tydlig och tjafsar inte, säger Kari Modén.

Men det innebär inte att den kreativa processen är så lätt hela tiden. Formen på juiceförpackningarna var till en början svår att få till, trots tillägget av illustrationer och glädjen över det nya samarbetet.

– Det blev väldigt bråkigt och rörigt. Men en gång hade röken åkt på sniskan i vårt dokument, så det blev en vit rand efter misspasset. Plötsligt blev det väldigt mycket renare. Den lilla detaljen gjorde en väldigt stor skillnad, säger Karin Huber.

– En annan gång skulle jag göra en ko, när Saltå Kvarn började sälja kött. Den var extremt svår. Vid ett desperat tillfälle föreslog Karin att jag skulle göra en karikatyr på kon för att komma vidare. Jag tar ju tacksamt emot förslag på hur jag kan göra när jag fastnat. Ibland, när det inte går för långt, säger Kari Modén och skrattar.

Kari Modén. Foto: Anna Ledin Wirén

Samarbetet med juiceförpackningarna och även bönkonserver som kom i samma veva gav Karin Huber och Kari Modén Kolla!-priset i kategorin grafisk design 2007. Idag syns illustrationer på allt från müslipaket och honungsburkar till pastasås och påsar med torkad frukt. Fördelen med att ha arbetat så länge med samma projekt tillsammans är att tröskeln inför varje ny förpackning blir så låg, säger Karin Huber.

– Ibland när man startar ett projekt kan det känns motigt att först behöva hitta en illustratör, sedan hitta ett manér man är överens om och sedan synka ihop sig som personer. Det är så mycket som ska funka. Med Kari vet jag precis att hon förstår vad jag vill ha.

Även andra illustratörer som delat lokal med Karin Huber har fått uppdrag på Saltå Kvarn. När företaget introducerade vin, vinäger och oljor i sortimentet ville Karin Huber åt en annan, lyxigare känsla och kontaktade Klas Fahlén som bidrog med ett mönster som trycktes i silver på etiketterna.

Karin Huber. Foto: Anna Ledin Wirén

Från linser och vetekross till viner och balsamico – Saltå Kvarn har vuxit från ett litet hälsokostföretag till ett starkt varumärke som ses som en hård konkurrent om marknaden. Karin Huber plockar fram en påse espressobönor som står på disken bredvid kassan, som lanserades för ett år sedan. Etiketten på den svarta påsen är svagt lavendellila med guldfärgad text.

– Men vi får inte ha den här färgen längre. Löfbergs Lila ringde upp och hotade. Jag blev faktiskt lite full i skratt, färgen är ju inte lik någonstans! Saltå ringde till Patent- och Registreringsverket och de rådde dem faktiskt att byta färg. Visst är det konstigt? Hur kan man registrera en hel färg.

Det är ovanligt att ett företag är så troget sin grunddesign under så lång tid. Det har gått 46 år sedan Arne Klingborg ritade de första förpackningarna och trots att fler produkter tillkommit genom åren ser designen i mångt och mycket likadan ut. Men det är inte bara tack vare Saltå Kvarn.

– De ville verkligen att den ekologiska serien skulle skilja sig från deras andra produkter, men det ville inte jag. Jag tyckte att det räckte med att börja använda plastpåsar, som var nytt för dem. Det är en så pass fin och klassisk design att den håller

Kari Modén poängterar att designen är tidlös, men inte nostalgisk, och därför fungerar den fortfarande.

– Dessutom har Saltå en historia att bygga på. Designen känns retro och gedigen, men inte muggig. Kanske för att den inte är särskilt tidstypisk.

Foto: Anna Ledin Wirén

Än idag ägnar Karin Huber stora delar av året till att arbeta med nya produkter, hotta upp gamla och hålla i formgivningen av butiksmaterial och marknadsföringen på nätet. Hon beskriver både uppdraget och arbetsprocessen som en dröm. Framför allt friheten att få tolka företagets historia i en ny, stramare kostym. Men inte alltför stram.

– Alltid när jag tittar noga på förpackningarna tänker jag, blev de verkligen så bra? Jag har en kompis som är typograf, hon suckar alltid när hon ser baksidestexterna. ”Men Karin, du måste lära dig att spärra bättre.” För mig är det viktigaste att helhetskänslan känns bra, jag är inte så noga.

Text: Ika Johannesson (Ika Johannesson är kulturjournalist och skriver bland annat för Kolla!s webb under 2016).

Foto: Anna Ledin Wirén